Det vete fan, om inte självaste Einstein om han hade varit kvinna i vår tid, trots sin remarkabla IQ och om han hade varit lite “snyggare” i första hand hade beundrats för sitt utseende!

Det här inlägget är skrivet och publicerat av mig, Ann Danell.

 Det är nu ett tag sen min mamma lämnade den här världen efter att hon i likhet med sååå… många andra ambitiösa, självständiga begåvade kvinnor, så generöst hade använt sin kraft – sina inre resurser och gåvor både privat i hemmet och i ett yrkesarbete som krävde en hel del.

Och jag blir fortfarande lika, milt uttryckt… frustrerad , varje gång jag möter någon som faktiskt kände min mamma men som trots det, ofta inleder med att minnas henne som den ” Marianne som var så snygg” och nöjer sig med det. Och som jag tycker,  då strävar bakåt och överskuggar både hennes inre egenskaper och hennes klokhet och begåvning, och som postumt i någon mening reducerar henne till  ett objekt – ett ögongodis till männens behag. Precis på samma förenklade sätt som så många andra kvinnor har betraktats i vår historia.

Och då kan jag inte låta bli att undra… hur ofta blir begåvade och duktiga MÄN reducerade till bara sitt utseende och charm och endast får ett ytligt eftermäle?

Jag protesterar för jag har svårt för när kvinnor krymper varandra och saboterar en superviktig ännu pågående kvinnokamp, genom att förminska sina medsystrar till  att bara vara “snygga” och än värre “perfekta,” och med det lägger in värsta BROMSEN i ett sunt jämställdhetsarbete! Och jag undrar då… om tiden i en rent feministisk – etisk mening, faktiskt stått stilla eller hur är det med den saken ?

För ofta efter bara några svep över artiklar och reportage i media överlag, så bara känner jag att jag seriöst… börjar krokna. För jag närmar mig nu att bli genuint trött på att människor och i synnerhet, förstås kvinnor, så irriterande ofta fast de många gånger besitter en imponerande uppsättning kompetenser, egenskaper, utbildningar och erfarenheter, och hur… uppenbart mänskligt mogna och intelligenta de än är, ÄNDÅ i första hand beskrivs, premieras, uppskattas och VÄRDERAS… efter sitt utseende, sin “perfekta” kropp eller sitt “sjukt” snygga ansikte! Och det av mest kvinnor men förstås också av män…!

Undra på att det då tävlas sjukt mycket…! Och vete fan om inte självaste Einstein, om han framlevt sina dagar i vår tid och om han varit kvinna och kanske lite “snyggare”, i första hand då hade beundrats för sitt utseende… och att hans remarkabla IQ då fått spela andra fiolen och en mer sekundär roll.

Och jag vill verkligen säga till kvinnor i alla åldrar (och även till hel del män som egoistiskt underblåser den här stereotypen) :

Köp inte den här fåniga, nedsättande kvinnosynen rakt av, acceptera den inte… bygg styrka utan ytliga kommentarer om bara ett fördelaktigt utseende! Skaka av er det här beroendeframkallande “godkännandet…” gå mot oberoende, protestera och jobba på riktigt för kvinnans berättigade helhetsvärde! Acceptera inte den urgamla, förlegade och i längden urtrista rollen som bara söta blunddockor till männens behag! För just det… misstaget har sekler av kvinnor gjort före oss utan några nämnvärda framgångar ur ett respektabelt jämställdhetsperspektiv!

Och med all respekt, ni tjejer som ofta kallar er feminister, det är bra, det är det visst. Men tänk verkligen igenom vad feminismen i grunden står för och väg det noga mot vad ni ofta accepterar att bli betraktade som….! Kräv att bli sedda och värderade som hela kompletta människor, oberoende hur ni ser ut! Och känn mandatet av feminismens sunda ursprungstanke och bär den i ryggraden – alltid!

Spotta upp er mer inifrån, både med och utan förlängda ögonfransar, fylliga läppar eller “perfekta kroppar” och tillåt er att vara snygga  om – när  ni själva vill! Men var i första hand, i jämställdhetens namn, stolta över era hjärnor, erfarenheter, egenskaper och kompetenser! Visst, vi behöver då och då beröm också för hur vi ser ut, men låt inte det överväga, gå inte in i den gamla fällan hur lockbetet än ser ut. Och låt inget sabotera framfarten av en jämställdhet som verkligen gör skillnad !

Ingen fotobeskrivning tillgänglig.

annsandrum

Jag heter Ann, och i mitt Andliga Rum är du varmt välkommen att stiga in! Där kommer du att möta mig i valda delar av min vardag och du kommer garanterat att få ta del av mina bakåtblickar i ett bitvis ganska brokigt liv med mycket glädje men också med en del uppförsbackar. Jag är utbildad undersköterska med lång erfarenhet av möten med människor. Under åren har jag studerat vårdvetenskap, undervisat lite i Kris - och sorgearbete och alltid jobbat hårt för att förbättra och utveckla vård och omsorg av äldre och demenssjuka. med egna koncept har jag också föreläst i ämnet. Under de senaste åren jobbade jag en tid som diakonassistent inom Svenska kyrkan. Jag har alltid skrivit i olika former och är intresserad av andliga och filosofiska frågor och tar gärna ner dem på ett vardagligt plan för att få livsbränsle.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *