Det här inlägget är som alltid skrivet, och publicerat av mig, Ann Danell.
Apropå det där med utbildning och bildning så tänker jag ofta på ett citat som min fina, anspråkslösa mormor hade ärvt av sin far, och som jag tror att han i sin tur hade fått från sin mor – min mormors farmor, barnmorskan Emma Ohlsson, som enligt Ålems -boken var känd som en “blid och ödmjuk kvinna till stor tröst i många fattiga hem”.
Emma ska ha haft stor medkänsla för dom fattiga och hade verkligen “hjärtats bildning”. Men hon förstod också betydelsen av utbildning och kunskap för kvinnor i en tid då de allra flesta av ojämlikhetsskäl och brist på pengar och förväntningar på “uppror,” fick avstå från det för att kunna leva upp till att en kvinna förväntades stanna kvar i hemmet, sköta sina sysslor där och släppa anspråken på utbildning och ett förverkligande av egna drömmar.
Men Emma gav sig inte, trotsade normen och lämnade under en tid barnen och den antagligen… ovanligt tillåtande och förstående och nog ganska välbeställde maken Jonas – Petter som hade garveri i Ålem och som gjorde det hela möjligt. Emma arbetade då som “jordemor” utan formell barnmorskeutbildning men ville ha mer kunskap och sökte och kom in vid då nyöppnade Barnmorske – läroanstalten i Göteborg.
Hon förstod bristen på kunskap, led av den och ville få slut på det sorgliga att så många mödrar och barn, vid den här tiden vid mitten av 1800 – talet, faktiskt dog vid förlossningar. Och citatet här nedan är Emmas och det tillägnar jag hennes liv och minne. Och jag tackar för att jag har en smula av hennes gener i mitt blod.
“HJÄRTATS BILDNING ÄR DEN FINASTE KUNSKAP EN MÄNNISKA KAN HA.”
De här orden har alltså sitt ursprung i en människa som levde och verkade på 1800 – talets mitt och de är absolut tidlösa och förblir allt igenom sanna för mig!
Jag kan beundra människor som skaffat sig en gedigen utbildning på akademins bana eller på annat sätt och som använder den och gärna delar med sig av den till andra. Och som inte låter den som man brukar säga, “gå dom åt huvudet” och blir högfärdiga eller låter den bli ett maktanspråk.
Och jag finner det synnerligen osympatiskt när människor blir elitistiska och ansluter sig till “klubben för inbördes beundran”, och då ser ner på så kallat “obildat” folk. För det… tycker jag är ett verkligt obildat beteende och visar på en vidrig människosyn!
För jag vill påstå att jag nog haft mina finaste, mest intressanta och berörande möten med människor ur livets skuggsida. Såna som av olika anledningar så sorgligt och olyckligt, hamnat i marginalen av vårt samhälle. Och som av en och annan mindre empatisk, inskränkt individ ibland anses ha tappat sitt människovärde.
Och jag har flera fina minnen från när jag till exempel, varit i Stockholm och passerat plattan och hälsat på nån uteliggare som jag känt har behövt ett vänligt ord, lite ögonkontakt och nåt att äta, och som längtat efter att bli sedd och respekterad. För i flera av dessa människors ögon har jag sett en särskild vänlighet och genuin mänsklig värme och inte sällan har sann visdom talat ur deras munnar…!
Detta trots, rotlöshet och smuts, missbruk, hunger och kyla och sannolikt många sår i själen, och jag tror… just DÄRFÖR…! . Och jag har berörts av att flera av dom har liksom… burit det lilla sårade, kärlekslösa barnet de en gång var… på sina händer framför sig. Och som jag tror… för att de vill bli sedda som de aldrig blev sedda då, en gång…!
De här olycksbarnen har så många av dom – just hjärtats bildning! En extraordinär överkurs i livskunskap som många av oss andra aldrig ens kvalificerar oss för eller blir “antagna” till…! Och jag tycker att vi borde vara mer rädda om och ta till vara, de här läromästarna!
