Dagens inlägg skrivet och publicerat av mig , Ann Danell.
Apropå vad som i min begreppsvärld kan vara en verklig styrka i en människa!
Så kan jag säga att jag uppskattar äkta fördomsfria människor som har modet att nämna saker och ting vid sitt rätta namn och som inte fegar ur och gömmer sin egentliga uppfattning bakom förskönande omskrivningar för att behaga sin omgivning! För såna personer står på ett respektingivande långt avstånd från lurig dubbelmoral och har ett ovärderligt förebildsvärde för andra som ängsligt tycks fly lite extra tankearbete. Och som hellre ansluter sig till det stora åsiktstorgen där de flesta tycker lika och enligt den bekväma “förväntans – principen”.
För det där att kunna tänka självständigt några extra varv och med det ta sig förbi en människosyn där till exempel, ungdom, yta och “perfektion” tar täten, det är ett effektivt sätt att förebygga dumma fördomar och att helt enkelt ge dom en rejäl spark i baken! Och den styrkan i en människa den tycker jag också gör oss till bra och helhets – sunda människor som kan se på människans åldrar lika naturligt som de flesta av oss ser på naturens olika årstider för vem är den som till exempel “ser ner” på hösten, eller vintern för att liv och produktion av en anledning ligger lite lågt då… !
Jag skulle i det sammanhanget vilja önska mig fler i olika åldrar som till exempel tar sig en funderare på VARFÖR det är så problematiskt och känsligt att numera säga att man är GAMMAL och vara nöjd med det ordvalet och den naturliga, faktiska innebörd…? Och en annan önskan är att färre i det offentliga rummet som uppenbarligen fortfarande är unga, drar ner på att gå med håven och låter bli att koketterar med att dom är “så gamla”. För det är ganska poänglöst och säger en del om inställningen till liv och naturligt åldrande tycker jag.
Och jag tror att har man problem med att acceptera ordet gammal, så har man uppenbarligen också lite av ett problematiskt förhållande till att vara – eller bli, just GAMMAL och att använda det ordet. Och byter då gärna ut det mot nåt roligare, lite tuffare som kan försköna en, vad vissa ser som inte särskilt roligt eller imponerande tid i livet som går mot det för alla…oundvikliga slutet. Och den inställningen den hör, tror jag… ihop med rädslor och ångest och en förhandsinställning om att det roliga livet då är slut. Och den människosynen tror jag påverkar en människa i mötet både med sig själv och andra!
Jag tar mig friheten att reagera på det här eftersom det så uppenbart produceras allt fler ersättningsord för nåt som är helt naturligt. Som t.ex ordet “äldre”, då är man liksom fortfarande på väg, men lyckligtvis inte DÄR -än hihi… Eller “senior” eller möjligen “afterworkare” som i och för sig är fyndigt, men ett lika desperat nyord som också det har sitt uppenbara syfte att inte vidröra det “fula” så avslöjande ordet GAMMAL! För då har man i vissa människors ögon närmat sig minerad mark, antagligen för att man är en ännu levande påminnelse om vår dödlighet och att åldrandet inte alltid skonar oss.
Men…det ÄR inte fult att vara gammal fast utsidan förändras och på ett, som jag tycker, rent vackert sätt kan sammanfatta genomlevda dagar i rynkor och lite annorlunda ansiktsdrag! Och det handlar om att kunna vara klok nog att förena DÅ och NU i sin historia, acceptera att utsidan delvis byter skepnad men att allt fortfarande är DU och har samma värde. Och att fokusera på SJÄL och HJÄRTA och unna sig triumfen av alla sina olikfärgade erfarenheter och genomlevda dagar!
Och hallå alla ni där ute som inte sällan i skilda sammanhang mer eller mindre uttalat, ganska skamlöst visar er vara äldreföraktare, med er skulle jag mer än gärna ta en seriös “diskussion” med om det här!
Jag ser det här lite överallt, att personer redan i 55 – 60 årsåldern stämplas som “äldre” och typ förbrukade, inte minst i yrkeslivet, där man helt sjukt och inte sällan får svårt att söka nya jobb, vilket är en förnedrande attityd och som att spotta på värdet av erfarenheter! Och när man inte riktigt lyssnas på, bemöts med varierande grader av arrogans och attityder av överlägsenhet. Då blir jag fast den pacifist jag är, rent stridsbenägen och får ibland lugna mig för att inte riskera hjärtklappning…!
Och det händer att jag ingriper och tagit överkörda, ledsna människor i försvar i affärer när de stått där och blivit behandlade som vore de dumma i huvudet och inte antas förstå, eller uppfattas som hindrande långsamma… FÖR att personen i fråga uppnått en viss ålder, vilket förr oftare ansågs vara just en mognadsålder och såna människor lyfte man en gång i världen på hatten för och respekterade, det ska man veta …!
Visst, utsidan förändras med åren det är ett demokratiskt fenomen och egentligen obetydligt, men insidan, tanken, känslolivet och erfarenheten den blir en tillgång, om man får vara relativt frisk! Tänk på det ni som tror att åldrandet generellt är lika med minskad tankeförmåga och allmän dysfunktion! För det KANSKE ni har igen och får nytta av om ni själva får leva vidare och blir gamla. Och det vill jag ha sagt… tiden går väldigt fort fram dit…! Men det bästa av allt är att man som äldre har alla de genomlevda åldrarna KVAR och sparade inom sig, och då retroaktivt kan njuta av dom både ” minnes – och underhållningsmässigt och – kunskapsmässigt!
