Man ska noga akta sig för att i affekt generalisera, och ännu mer låta bli… känslomässiga förenklingar, som allt för lätt pekar ut svarta får och syndabockar och ofta drar väldigt många oskyldiga över en och samma enfaldiga kam!

Ett inlägg som jag, Ann Danell, kände ett sånt engagemang när jag skrev och som jag hoppas att många vill läsa och kanske känna detsamma!

 

Jag tycker om bra och roliga samtal med människor och särskilt med reflekterande, självständigt tänkande öppna personer. Och ofta så ger såna utbyten en grogrund för fler – och nya tankar där uppe i min knopp…! Och efter att jag haft en sån pratstund med min kloka och vidsynta,  i år för mig ofattbara… 52 – åriga dotter Johanna, om feminism och jämställdhet och gamla mönster, och en hel del annat mindre “seriöst” hihi… så tänker jag vidare och ungefär så här:

Man ska noga akta sig för att när det gäller det mesta, generalisera och ännu mer låta bli… bara känslomässigt grundade förenklingar, som allt för lätt  i oss… kan peka ut både “svarta får” och “syndabockar” vilka orättfärdigt då blir måltavlor utsedda i hast och affekt. För det är, som jag tycker, en lika rent dum, som osympatisk utnämning, som ofta farligt lätt skenar i väg mot att man då också kan dra väldigt många över en och samma kam. Jag vill påstå att det här visar brist på genomtänkta, konsekventa tankar och inte sällan ett ointresse för ett inkännande med andra människor. Och man kan ju rimligen inte generalisera utifrån enstaka exempel, för det är ju inte heller hederligt att låta någon eller några enstaka individer ensamma och oskyldigt, bära en hel och betydligt mer vidsträckt och komplex problematik på sina axlar!

Från det resonemanget… till att med all respekt för religiös tro och för vad gott den gjort och fortsätter göra för människor, så jag kan inte komma förbi tanken på hur mycket religionen, och i första hand människors TOLKNINGAR av olika trosuppfattningar, historiskt har understött mannen och gamla förstockade patriarkala system. Och faktiskt…lämnat åt kvinnor att bara “gilla läget” och fortsätta  leva i klara orättvisor av genus -obalanser och mansdominans!

Och mot bakgrund av det heliga livets tillkomst och skapelsens början, som i en mening ju skulle kunna ses som Patriarkatets början…! Då när Gud skapade människan av “jordens stoft” och lät mannen – Adam komma först. Och sen, enligt Bibeln och gamla testamentets Mosebok,  “försatte honom i dvala” och tog ett revben av honom för att sen skapa Eva.

Mot den bakgrunden kan jag bara inte komma förbi utan att åtminstone snudda…vid den tanken på hur Matriarkatets framväxt och senare kvinnokampen…hade sett ut, och hur genusbalansen hade varit om till exempel, Gud  först hade skapat Eva och med ett revben från henne… Och att hon som företräderska för kvinnosläktet hunnit före i händelseutvecklingen, och att Adam då snällt hade fått vänta på sin debut..? Hur hade det då blivit sen undrar jag  kanske lite fräckt…?

Men som det mesta så har antagligen en högre plan legat bakom vår oförståelse för det här (och för vissa fortfarande) och går säkert med en pedagogisk lärdom i spetsen för vår monumentala utveckling att aldrig sluta tänka och reflektera kring vad som är rätt och riktigt för de allra flesta. Ock antagligen har mänskligheten behövt en mer omfattande tid för det… men kanske inte av den här magnituden av tid, men vi borde ändå ha kommit längre i det här framstegsjobbet kan man tycka. Men vi är på G…lita på DE!

Men fast nästan allt tycks ha börjat med mannen, så får man förstås inte fortsätta spy galla och fastna i det missnöjet. Utan nyansera sitt betraktande och trösta sig med att, det ändå, har funnits ljuspunkter i vår världs kvinnohistoria och bland allt levande inklusive insikter och djur och bland människor, urfolk och stammar och fram till nu… alltid har funnits starka honor och kvinnor med betydelsefulla uppdrag! Och i kulturer bland naturfolk t.ex Afrika och Söderhavet, där kvinnor faktiskt har haft starka ställningar och stort maktinflytande och omgivits mes stor respekt. Det är  alla fall  i ett bakåtperspektiv nåt att hedra och hålla fast vid som inspiration..!

annsandrum

Jag heter Ann, och i mitt Andliga Rum är du varmt välkommen att stiga in! Där kommer du att möta mig i valda delar av min vardag och du kommer garanterat att få ta del av mina bakåtblickar i ett bitvis ganska brokigt liv med mycket glädje men också med en del uppförsbackar. Jag är utbildad undersköterska med lång erfarenhet av möten med människor. Under åren har jag studerat vårdvetenskap, undervisat lite i Kris - och sorgearbete och alltid jobbat hårt för att förbättra och utveckla vård och omsorg av äldre och demenssjuka. med egna koncept har jag också föreläst i ämnet. Under de senaste åren jobbade jag en tid som diakonassistent inom Svenska kyrkan. Jag har alltid skrivit i olika former och är intresserad av andliga och filosofiska frågor och tar gärna ner dem på ett vardagligt plan för att få livsbränsle.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *