I den första delen av mitt vuxna liv var de människor som fanns omkring mig, med undantag från min pappa, i stort sett ganska lika i sina personligheter och kompositioner som människor. Släkten på min mammas sida som jag träffade ofta bestod av utåtriktade, expressiva, och öppna män och kvinnor, som hade nära till att både uttrycka och förstå känslor, och flera av dem, hade på gott och ont, ett nästan sydländskt temperament. Jag hade lätt att förstå och kommunicera med dem och det uppstod sällan några missförstånd eller hinder i kommunikationen oss emellan, av den enkla anledningen att vi var just lika, och talade, så att säga samma språk.
Men det blev då heller aldrig några utmaningar eller interaktiva nötter att knäcka för mig och det var nog inte bara bra, för jag behöver utmanas, jag mår så tydligt bra av det. Men det fanns en person som avvek från det här sociala mönstret. En fin och klok människa som blev en vän till min dåvarande familj, och som skulle komma att betyda mycket för mig, på flera plan och betydelsen av det mötet har jag långt senare sett och förstått.
Han hette Börje och var kurator på min dåvarande arbetsplats och god vän till min mamma från början och är tyvärr borta sen många år. Börje var tystlåten, oerhört allmänbildad, intelligent och rolig, men hade integritet så det susade om det… Jag älskade Börje för han var så vänlig och humoristisk och lyssnande, och han såg mig som få människor gjort för ut. Han tillhörde min mammas generation, men hade liksom alla åldrar i sig och med god tillgång till det tidlösa i livet. Vi hade så många bra samtal och han var så fin mot min barn och han blev så saknad av oss alla när han dog alldeles för ung… Jag tyckte så mycket om honom och han blev lite av en fadersgestalt för mig. Stor tacksamhet känner jag över att en gång fått ha Börje i mitt och min familjs liv…!
För Börje var det sociala samspelet med människor nog dagligen en ganska stor utmaning, och han hade ett stort behov av ibland få vara ifred och ladda sina sociala batterier, som så uppenbart hade en ganska kort hållbarhetstid. Och Börje var en av de allra första med en helt annan social verktygslåda än den jag själv har, som jag träffade i mitt liv. Jag förstod honom, men liksom ändå inte… men han var den första som gjorde mig uppmärksammad på att vi har så olika social utrustning och jag blev intresserad av att lära mer om det bakomliggande.
Långt senare i andra delen av mitt vuxenliv och som omgift och i helt andra miljöer, har märkligt nog så många personer med den här typen av begränsad social förmåga ( men i övrigt högfungerande) kommit i min väg på olika arbetsplatser och inte minst i mitt privata liv… De har liksom bara stått där framför mig och varit så olika mig och mitt sätt att vara, och de har antagligen tyckt att jag varit lika “konstig, främmande” och svårförstådd, som jag i början har uppfattat dem.
De här människorna har varit påtagligt tystlåtna och lite introverta och inte haft samma förmåga att läsa av människor och deras olika uttryck. Men vi har nästan alltid i de flesta av fallen, hittat fram till varandra via andra framkomliga vägar i kommunikationen.Och där tror jag att mitt intresse för människor och av att förstå och lära har varit till en bra hjälp.
Vissa av de här människorna har ibland retat mig till vansinne genom att de inte reagerat eller interagerat och respondat som på det sätt som jag ser som naturligt. Och mest har jag upprörts över att de inte sällan visat egoism och dåligt inkännande med andra och satt sig själva i första rummet. Men jag tror faktiskt, när jag ser bakåt, att ingen enda av de här personerna som är min motsats, lämnat mig oberörd, eller ointresserad av vad som egentligen ligger bakom den här personlighetstypen och uttrycken för dem…
Och till slut ramlade insikten ner i mig! Den som sa att det förstås fanns en högre mening med att jag skulle få möta den här människotypen gång på gång i olika sammanhang... jag skulle lära mig och jag skulle hämta förståelse för att alla inte är som jag själv! Och jag skulle få göra studier på ganska nära håll eftersom jag är ganska öppen och intresserad. Det här blev som en uppenbarelse för mig och jag försöker verkligen vara en lyhörd och duktig elev för att kunna lära mig den här livsläxan, som kanske till och med är en omläxa sen tidigare liv, vem vet…
Så var uppmärksamma på om ni möter en situation, människa, miljö eller företeelse upprepat som ett mönster många gånger i ert liv, det kan vara fråga om en läxa som du har att lära…!
