Jag tycker att tillvaron ibland är som ett oändligt, fascinerande och bitvis oförutsägbart landskap där man ibland inte hittar för man har liksom inga kartbilder, inga referenser… Och HAR sååå INTE varit just där förut i den situationen, eller i den tanken eller känslan som man har framför sig i en kontext, OCH liknar inget annat som man förut har stött på. Då hamnar man ganska lätt i ett STORT frågetecken, och blir kanske som jag, lite otålig och vill lösa “problemet” hitta koden och FÖRSTÅ! Och det här har förstås en pedagogisk betydelse och en särskild mening för hur vi utbildas av det genomlevda.
Men jag har lärt mig att det inte alltid är meningen att man just där och då SKA förstå, och att det ibland inte ens är läge att tända upp det där frågetecknet i huvudet, eftersom omständigheterna antagligen inte är riktigt mogna för att ge den kvalitativt bästa upplysningen. Och då får man vackert stilla sin undran och bara vänta in en klarhet eller ett svar, om det finns ett sånt, för så är det inte alltid.
Ibland når man oväntat… förståelse för det man länge stått frågande inför och pusselbitar kommer på plats, ger ett sammanhang OCH en, och ibland fler, polletter trillar ner! Det är verkligen som om vissa svar och insikter har stor integritet och bestiger ens inre rum med en stilla värdighet först… då när det, som sagt, enligt livets orubbliga tidtabell är tänkt att det ska ske. Och över de här förloppen kan man verkligen inte alltid styra, och det tycker jag gör det hela lite skönt mystiskt, för det vilar ett allvar över det här och det inger respekt.
I de här sammanhangen existerar inga quick fixar och leveranstiderna varierar och är ibland långa, för visdomen har aldrig bråttom, för då skulle den inte vara visdomen… för den vet, så uppenbarligen… att kloka, långsiktiga tankar mognar långsamt och bär hållbar frukt bara om de får den tid de behöver för att nå sitt slutmål, sitt mening och yttersta syfte.
Det där med att fatta och förstå, inse varför, och se samband i tillvaron och bland människor, ta sig tid att klura och “grunna” lite och kanske bli klokare, det är så… meningsfullt tycker jag. För FÖRSTÅELSE är för mig när den är som bäst, något riktigt vackert och rena estetiken faktiskt …. ! Men med kunskapers tidtabeller och leveranser får man ha ett visst tålamod, så är det bara!
