Till gamla goa kära minnen går det alltid en buss och den är aldrig inställd, och i dag var jag plötsligt tillbaka i mitt barndoms Målilla!

Det skakar till lite grann och jag är FRAMME …! Har precis stigit av bussen ( ingen vanlig buss minsann) och tänk att nu sätter jag min fot på gammal välkänd, älskad barndomsmark i mitt Målilla igen! Själva resan gick märkvärdigt fort… och inte behövde jag vare sig biljett eller hålla reda på tiden och nån chaufför eller några medresenärer såg jag underligt nog inte heller till. Men det var för övrigt helt okej och en högst behaglig färd framåt, för det kändes så mjukt som om bussen for “där ovan” bland alla luddiga moln.

När jag nu ser mig omkring så är det tydligt att det är dagarna före jul och en speciell stämning och så mycket som jag känner igen här, och som går rakt in i hjärtat på mig! Här på den plats på jorden där jag en gång växte upp och där jag allra först, medvetet kände in alla härliga dofter och såg allt det fina och spännande som hörde julen till och som var magiskt och skapade outplånliga minnen i mig! 

Jag knäpper till min jacka och andas in några djupa andetag av den friska krispiga vinterluften i det lilla samhälle som kung Bore alltid har älskat att hälsa på, och här han, tänker jag… minsann många vintrar stannat länge… och gjort ett rejält och grundligt arbete, till stor förtjusning för oss ungar som   såg ut som små snögubbar där vi for fram och lekte – och – lekte… oss igenom alla roliga vinteräventyr.  

När jag ser mig omkring samtidigt som jag drar ner mössan över öronen,  känner jag mig plötsligt, konstigt nog… mindre och “kortare  i rocken” och jag ser att jag har så små fötter… och faktiskt har mina gamla älskade  läderstövlar på mig, som jag fick av mamma när jag var i 7 – 8 årsåldern, och som jag tyckte så mycket om…! 

Och jag blir sååå glad  när jag känner igen dom så väl med det lilla slitmärket på högerstöveln, och jag är konstigt nog nu den lilla flickan i mig… på nytt igen, och det är en mycket speciell och sällsam känsla för världen ser annorlunda ut! Jag ser också att jag, helt obegripligt och plötsligt… nu står på tomten där vårt hus en gång stod och som sen revs och lämnade plats för TÄRNAN, vår fina ICA – butik som nu sorgligt också har “somnat in” efter många fina år. 

Och gissa… om jag blir glad när jag som i gamla dagar, rakt över gatan ser Dahlström konditori där min bästa kompis bodde, och det ser ut precis som det gjorde då, och det är så som i en saga som jag läser samtidigt som jag själv figurerar i den! Men jag undrar… hur jag egentligen hamnade här, när jag nyss faktiskt satt där hemma, långt i från Målilla och ännu längre från barndomen… i min stol och tänkte tillbaka och dagdrömde, min latmask! 

Det lyser så julfint i fönstren hos Dahlströms och det värmer i hjärtat, för jag älskade det stora spännande huset med alla sina rum och den stora vinden från när jag var barn, och när jag och min bästa vän lekte där! Och jag kan se att det är julfint och pyntat i skyltfönstret med goa julbröd och härliga bullar som lockande skådebröd, och de finaste chokladkartonger! Och ALLT känns precis som förr och som ingen tid alls har gått! 

Och tänk…att utanför, precis vid Karlströms cykelaffär, där förresten innehavaren själv, snälla Thure står och borstar av snön på trappan, där står nu också… till min stora förvåning och glädje, min bästa barndomsvän Elisabeth och jag blir så glad!! Hennes familj har konditoriet och där är hennes snälla, vänliga farmor Olga bagerska, en så snäll tant som jag tycker så mycket om!  

Jag ser att Elisabeth vinkar glatt och lite otåligt med sin “vantehand” som om hon väntat på mig av gammal vana i alla dessa år,  för jag var ju ibland lite långsam och drömmande. Och tillsammans som det mest naturliga i världen går vi sen en promenad genom samhället och vi är båda barn igen och på återbesök och gäster vårt Målilla, och tillsammans blåser vi liv i ett hop -plock av gamla kära minnesbilder och iscensätter det hela… Och så många fina bilder, känslor och stämningar från ett avlägset DÅ i barndomen kommer tillbaka och så nära…! 

Vi går bort mot Taxi – stationen där en äldre stadig bil jag känner väl igen står beredd på körning, och en av de välbekanta chaufförerna sitter därinne och läser en tidning, han vinkar till oss och gäspar lite, och i ett fönster lyser en gammal fin elektrisk adventsljusstake. 

Vid gamla Konsum annonserar julen sin ankomst i båda fönstren med diverse godsaker, och julmustflaskor trängs om utrymmet. Det är tidig kväll och kallt om näsan och på en djupblå himmel lyser stjärnor som diamanter över åkern mellan stora granhäcken och Hägelåkra gamla by, och det är precis så där trolskt och spännande som det bara kan vara när man är barn. Under skratt och fniss halvspringer vi i rena glädjen över den vita gnistrande nysnön. Vi är nu framme vid Gjörloffs färg – och parfymaffär där gör vi ett stopp för att spana in en del spännande saker som ligger och frestar i fönstren. Vi möter en och annan snäll tant och farbror som vi hälsar på och det känns så vant och tryggt. 

Nu är vi framme vid Apotekshuset som alltid har imponerat på mig med sitt “födelseår” 1920 -talet, i stor skrift över ingången. Och nästa titt blir förstås i skohandlare Palmkvists fönster där det alltid finns skor som man vill ha och trånar efter…Mot stationshuset bär det sen, för där är det nästan alltid folk och lite roligt. Vi ökar farten för det börjar bli kallt och vi har mycket spring i benen, men stannar ändå till vid bokhandeln och Törnbergs pappershandel och ser om det finns några roliga julklappsböcker som vi kan önska oss. Nästan framme vid stationen passerar vi Sandahls affär och det gamla bryggeriet som säljer världens…godaste enbärsdricka!  Och överallt finns det nåt att titta på och ibland undersöka vidare, för ett par nyfikna småflickor som vi.

Utanför station har precis Målillas centralgestalt “Kalle Löve” ställt sin cykel och inväntar nu, som han brukar, kvällens tågavgångar. Kalle är en snäll man som alltid pratar vänligt med oss barn, och han har valt att bo i en husvagn i skogen  som han älskar och anses kanske av en del som lite annorlunda, men nog i ordets bästa betydelse. För Kalle är nog den allra klokaste och mest naturälskande personen i hela vårt Målilla, och alla tycker så mycket om honom. 

Hans cykel har en rolig sadel med tre hål i som Kalle på vår fråga har förklarat som fina “lufthål” och det tyckte vi var så roligt, och i dag har den fina pudersnön lagt sig så fint på den. En fin pratstund fick vi med Kalle och när tåget från Hultsfred vänder baken till och “avgår” som det brukar, gör vi detsamma och traskar tillbaka hem igen. 

Mörkret tätnar och kylan sticker lite i fingertopparna när vi är tillbaka till där vi möttes och där vi nu skils igen, efter återbesöket i ett gammalt fint minne med hjälp av min otyglade fantasi. Och jag känner en blandning av både vemod och tacksamhet över minnet av den här härliga och fria spännande tiden i barndomen, och över att ha fått uppleva det lugnet och den tryggheten… i ett litet idylliskt samhälle som vårt fina Målilla en gång i världen var på 50 – och 60 – talen. 

Nu sitter jag här på den där fantastiska “bussen” igen som tar oss så snällt tillbaka till våra minnen och hem igen, och jag är SÅ glad för att den resan alltid är möjlig! 

En God Jul Och Ett Gott Nytt ÅR 

Önskar Jag Alla, Och Särskilt Målillaborna!