Den som bestämt avfärdar varje form av metafysisk verklighet och att det i en människa INTE finns en nåbarhet till något annat medvetande än det “fattbara”, kan med all respekt från mig, bespara sig eventuell upprördhet och behöver inte läsa det här.
Fram till nu och merparten av mitt vuxna liv har jag ( i likhet med många andra människor..) då och då och i perioder mer intensivt, men alltid i glappet mellan sömn och vaka, fått föraningar till mig (prekognition) av sånt som senare visar sig hända. Den här känsligheten är för mig något av en gåva, men kan också vara jobbig och lite skrämmande. Jag har förstått att den inte sällan är ärftlig, och jag fick det från min mamma och till henne kom arvet sannolikt från hennes anmödrar och förfäder.
År 2009 fick jag utan att förstå, upprepade, envisa drömbilder av ett visst klockslag, och lite senare blev min man akut, allvarligt sjuk precis… vid den här tiden. Den här föraningen var varje gång förenad med en stark känsla av obehag och en otäck oro.
Det här är en annan upplevelse av tydlig prekognition som jag haft och som ligger ungefär 20 år tillbaka i tiden :
Som ett mönster hade jag återkommande smärtsamma mardrömmar med starka föraningar om en sorglig och smärtsam oväntad, ofrivillig separation från en mig mycket närstående av samma kött och blod. Och så blev det, tyvärr...
Föraningar kan säkert visa sig på olika sätt och som jag tror, med en viss anpassning till mottagarens eget språk – och bildspråk och nog inte utan hänsyn till personlighet och till hur öppen och klar kanalen är. För mig har det hittills visat sig som tydliga ord eller meningar som skrivna i luften, eller som hörbara kristallklara… budskap från en vänlig androgyn röst inne i mig, och alltid tillsammans med MYCKET starka, speciella känslor. Förvånansvärt ofta de senaste åren, har jag fått info. eller typ, föraningar, på engelska och det är både spännande och lite konstigt…och alltid skriver jag ner dom.
Allt det här märkliga… har innan det hänt varit helt osökt och otänkt av mig och som taget ur en för mig okänd kontext. Och jag har vid dom här tillfällena och hittills, varit frisk och redig i huvudet och inte påverkad av vare sig mediciner, droger eller alkohol, vilket kan antagligen göra stor skillnad.
Det här och liknande upplevelser ÄR för mig lika verkliga som den verklighet vi alla lever och orienterar oss i, och i drömmen når jag dom här energierna med samma perception och tydliga varseblivning. Och jag anser att man självklart måste kunna tala om det här utan att riskera idiotstämpel, och att den takhöjden borde finnas i det offentliga rummet och i de finaste salonger, där vetenskap och metafysik och andliga, mediala upplevelser måste kunna samsas utan givna tolkningsföreträden från något håll !
För de är inte varandras fiender eller motpoler, utan snarare som jag tror… varandras förutsättningar och BÅDA… delar av en betydligt STÖRRE sanning än vi kan förstå. Varje uttryck för förakt, ironi och personangrepp när någon har modet att öppet vittna om sina upplevelser, är lika med stor respektlöshet tycker jag…! Men jag tror att de flesta, och bland dom, många förhandsinställda skeptiker, faktiskt själva… måste UPPLEVA en “resa” till “dit” där det som “inte är möjligt” faktiskt KAN hända… För att kunna tro eller åtminstone respektera andras upplevelser. Och för vissa människor blir den erfarenheten faktiskt en omvändelse – som en konvertering, till en tro och en absolut övertygelse…!
Och som dagens positiva inslag återger jag som ett exempel vad jag nyligen fick till mig i gryningen, tydligt, kort och koncist (och känslan var LUGN och TILLTRO ) :
“NATUREN LÖSER NU UPP SINA BAND”
Var och en tolkar på sitt sätt, och för mig står det här för nånting gott och bra, och som en “förlossning” för vår natur. Genom ett större mänskligt kunskaps- medvetande om samband. En upplösning av de hårda bindningar, grepp – och övergrepp som resulterat i klimatkris, obalanser och global miljöförstöring, och andra biverkningar. Och att det också, i någon mening, har att göra med coronapandemin och hur den har utvecklats.
