Jag tycker om att ha högt i tak när jag skriver och värjer mig alltid för det fyrkantiga och det som blir för ” trångt” och ser oftast ingen problematik med att blanda högt och lågt ( vad nu det kan betyda för var och en egentligen…tänker jag.)
Och jag är förresten lite smått fascinerad av den symbolik som alltid har omgivit BRÖDET, och tycker det är intressant med de metaforiska, brödreferenser som man kan hitta i bibeln, som till exempel” människan lever icke allenast av bröd ..” ( från moseboken). Och i en del andra texter som till exempel “Panis Angelikus” (Änglabröd) som är en mäktig körsång, och orden “giv oss vårt dagliga bröd” i bönen Fader vår. Det finns för övrigt många andra referenser att hitta i olika sammanhang.
Vad gäller det verkliga, ätbara brödet så är det ju så att vi väsentligen behöver “vårt dagliga bröd” för vår överlevnad, men att så många fattiga hungrande människor världen över, långt ifrån… har en garanti för att få, just det sin hand. Det är för mig ett mycket dystert faktum och ett gigantiskt misslyckande från den progressiva mänskligheten som i övrigt har lagt så många framgångar och “lyckanden” bakom sig. Och man kunde önska att så väl bröd som bördor… för länge sen borde ha fördelats betydligt mer rättvist över världens folk och länder!
Jag tycker verkligen om bröd i alla former och är tacksam för att hittills inte ha behövt vara “brödlös”. Och när det gäller det metaforiska andliga, filosofiska brödet, det där som när – och föder och ger ro i själ och hjärta, så kan jag säga att det klarar jag mig inte utan… den brödhungern den blir ofta för svår för mig…!
Och med det sagt så halkar jag oundvikligen in på det där med doftminnen – och känslominnen, och att de ju kan vara så starka…att man känner dom ända in i hjärnbarken. Och tillhör man då som jag till den kategori som är högkänslig så kan minnesenergier verkligen stanna kvar så nära, så tätt… intill själ och hjärta och sekundsnabbt… fylla hela ens kropp, själen och medvetandet…! Och det ÄR nåt särskilt, nåt extraordinärt som händer när jag kommer in på ett café, där det finns ett bageri och när doften av nybryggt kaffe far in genom näsan på mig och kickar igång doft – och känslominnen. Och DÅ när en flash från ett vällagrat minne studsar mot den där delen av den sinnrika hjärnan där hjärnbarken sitter och som sköter hela det maskineri som har med våra minnesfunktioner att göra! Och det är som om att bara VARA… i själva caféatmosfären, oavsett om jag fikar eller bara handlar där, är som ett särskilt livgivande tillstånd i sig…
När man får som en superskön, varm och mysig trygghets – kofta på sig.. Och där och då när jag ser den ena goa, doftande brödlimpan efter den andra och en massa annat gott som kommit ur ugnen, som jag formligen FYLLS av ett sånt superhärligt VÄLBEHAG och KÄNNER att här… och ingen annanstans vill jag framleva mina dagar…hihi! I en underlig, något världsfrånvänd….upplevelse av att vara skyddad från all skit, mellanmänskliga dumheter, all världens oro och så mycket där emellan…. Och jag tänker med det lilla barnet i mig…att så länge det jäser en bröddeg och det fortsätter bakas gott bröd och goda bullar.. och när man ännu kan få sig en go fika och med det, en dos skön verklighetsflykt på alla mysiga cafèer därute. Så känner jag alltid ett obrutet hopp för framtiden – livet och människorna!
