I de väl upptrampade spåren av den idiotiska “Jantelagen” tystas orätt många människor, vissnar ner och stoppas i sin rättmätiga blomning, och det borde banne mig… vara enligt lag förbjudet att bidra till ett sånt förminskande av medmänniskor!

Dagens inlägg som alltid, genomtänkt, skrivet och publicerat av mig Ann Danell, belyser det där otäckt smittsamma – farligt epidemiska med Jantelagen och dess anhängare.

Den norske författaren Aksel Sandemose ringade 1933 in en till synes, genom alla tider, outplånlig mänsklig (omänsklig…) social företeelse när han skrev boken

 “EN FLYKTING KORSAR SITT SPÅR”

Det gjorde han utifrån stor kunskap om människosläktet tycker jag. Och att vid den tiden kasta ljus på den otäcka kontrollmekanismen det krävde sitt mod och klartext. Den kontroll som i vår tid, konformitetens tidevarv, lever vidare och blomstrar, fast vi så ofta säger oss hylla individualism och självständighet. Och det här var, för sin tid ett initiativ från en verkligt modig, mogen och klok människa, som Aksel Sandemose måste ha varit!

Hans bok är en berättelse utifrån den sociala kontrollen i en dansk stad där han växte upp, och som han i boken kallar JANTE. En stad styrd av det som han för för första gången benämner som “Jantelagen” och det förbjudna i att bryta mot den lagen genom att “sticka ut” och tro att man är nåt och genom det inbilla sig att man är “märkvärdig”…” Sandemoses bok är fiktiv och handlingen utspelar sig i en påhittad stad.

MEN Jantelagen, den var då minsann inte påhittad… för den fanns – finns fortfarande överallt, lever och frodas och är alls inte utrotningshotad. Och om någon suverän människa skulle kunna utrota det som gör att den här idiotiska och förminskande “lagen” efterlevs och upphöjs av människor dagligen, om den personen skulle kunna strypa näringstillflödet till den i det sociala rummet, så skulle jag bli oerhört nöjd och tacksam för det är både irriterande och sorgligt outvecklat!

Och kunde jag ge ett fint och förtjänstfullt pris till den hjälten så skulle det bli av ! För jag märker Jantelagen så ofta, den finns där mer eller mindre uttryckt, mer eller mindre omsorgsfullt förklädd i andra ord eller genom riktad tystnad, eller direkta avståndstagande och det sker tyvärr hela tiden bland oss. Och i spåren av det vissnar människor ner och tystnar, drar sig undan och stoppas i sin blomning, hindras i det heliga språng ut i livet som är vars och ens fulla rätt!

Och jag tänker… KAN vi inte bara MER, praktisera våra välvilliga ord och utrop och låta var och en få tala fritt från sin mun, med sitt språk och utifrån SIN övertygelse och tillåta människor få se ut, vara och leva som de vill! Och kan vi inte utan att göra skillnad på människor, låta var och en få växa och blomma och lyckas på sitt valda sätt! Och det… utan avundsjuka, missunnsamhet och intolerans!

För att vara välvillig och snäll,  inkännande och hjärteklok det hotar faktiskt INTE vår existens eller ställning i något avseende! Och det gör oss definitivt inte mindre eller svagare OCH försvagar inte vårt människovärde eller betydelse i den här världen! Utan får den exakt MOTSATTA effekten i samtliga av dessa aspekter i oss! Det vill jag säga till dom som möjligen tror att det är så…!

Avslutningsvis ett postumt tacksamhetens ljus över Aksel Sandemoses fria ord och uttryck, hans bok och skarpa iakttagelse över ett verkligt omänskligt… mänskligt beteende bland oss!