Dagens inlägg skapat och publicerat av mig, Ann Danell.
Jag har sagt det förut och jag säger det utan tvekan igen, att jag trivs – stortrivs… med att vara bland vänliga energier och människor som representerar och förstärker det suveräna kraftfältet! Och jag försöker själv, så gott jag kan och efter min förmåga, att sprida vänlighetens GULD, denna urgamla mellanmänskliga välgörare! Men man måste förstås, vill jag säga, också få ha såna dagar när man vill, men av en fullt mänsklig anledning, faktiskt inte orkar med att göra praktik av den ambitionen.
Men jag går i gång på alla gamla rostiga cylindrar i mej av hela det vänliga språkets alla uttrycksformer och nyanser, oberoende av vem som står för leveransen, det har jag gjort sen jag var barn och växte upp i mitt fina vänliga Målilla! Och jag blir som ett barn på julafton och så himla glad och tillitsfull av alla som menar väl och som utan någon omskrivning visar det! Så pass faktiskt… att jag nog genom åren utvecklat som ett beroende av vänlighet.
Ett ganska ofarligt sådant i förhållande till många andra beroenden, kan man tycka hihi…
Men, hur som helst… en trevlig kassörska i affären, ett leende “på stan”, kanske några goda mänskliga tankar i en tidning. En ömsesidig omtanke och eller en uppmuntran i ett fint och fredligt vardagssamtal, och att ge och få ta emot med någon, det är bästa balsam för själen för mig.
Eller när ett inslag på TV där någon ger en hoppfull motbild av den annars ganska deprimerande omvärldsanalysen då blir man också ju så nöjd och glad.
Och det är så sorgligt med de människor som tycks befinna sig som i krig med omvärlden, ofta har en negativ förhandsinställning till mycket och frontar med taggarna utåt beredda till försvar och angrepp, merparten av sin vakna tid. Men man kan förstå att de inte mår bra bakom den hårda fasade och att det alltid finns en bakomliggande orsak. Och för att nå den måste den där tillkämpade fasaden spricka och öppnas upp för att kunna iscensätta en räddning som lättar på bördan och läker det sår som kanske länge blött och smärtar i en människa.
Men det är som det är vissa människors näring och drivmedel att bråka och göra andra ledsna och upprörda? Det borde bli en kraftig höjning av priset på DEN “bensinen” tycker jag och det kan gärna bli ont om den och typ ransonering…! Och jag undrar det i de svåraste fallen i en ständigt missnöjd människa finns ett icke genomlyst, obearbetat trauma – arv som kan ha hängt med i generationer…?
Vreden har förvisso sin plats och sitt berättigande i våra liv, det har den visst det, men det är med den som med så mycket annat som kan doseras och kontrolleras, att det gäller att veta VARFÖR och NÄR och hur mycket, och med vilken kraft… man ska ge i från sig det och om det överhuvudtaget finns skäl till det.
Och blir man allt för slapp i sin ilskemuskel och uttryck så är risken nära nog uppenbar att det går INFLATION i den här vreden. I takt med den värdeminskningen magrar pregnansen i vreden och effekten bleknar och folk slutar lyssna eller… blir själva rasande arga!
Och det kan få vådliga följder eftersom en ilsken person då måste bli ännu mer “tydlig” och skriker högre i tron att bli respekterad! Vilket kan bli ett ” “miljöproblem” för omvärlden.
Så jag håller med filosofen Aristoteles som levde för ett bra tag sen, på 300 – talet f. Kristus närmare bestämt, när han propagerade för dygd – etiken och menade att om vi använder våra goda egenskaper och gör det för det känns bra, så återkommer effekterna av det i oss själva – förstås..!
