I dag ett inlägg om en symbolik som jag brinner för ordentligt, skrivet och publicerat av mig,
Ann Danell.
Vad gör egentligen ett ogräs till ett ogräs i de flestas ögon om inte att det är en oönskad planta på fel ställe, men ett levande liv – och egentligen ett mirakel….! För om man hårdrar det hela så finns det ju egentligen inte något ogräs, det är vi som skapar den definitionen av rent praktiska skäl och tar kontrollen för vår egen vinning skull.
Och jag lyfter det här lite tillspetsat eftersom det finns en bra symbolik som i grova drag är direkt överförbar på oss människor och hur vår människosyn skapar orättfärdiga indelningar utifrån det människovärde vi tillmäter varandra. Och det strider verkligen mot den gudomliga lagen om den i grunden alla människors lika värde.
Både både ogräs och människor förvisas ibland till ett ställe där de inte syns och förväntas sen hålla sig där. Och ytterligheten av alla exkluderingar är utrotningar och förintelser, vilket både vår historia och samtiden med all tydlighet visar otäcka exempel på.
Människor ser ibland varandra utifrån en och samma princip och förväntar sig konformitet och att vi alla ska vara gjutna ur samma stycke. Antagligen… för att det är det enklaste att förhålla sig till och det mest bekväma. Och för att olikheter för en del och allt för många människor, tycks vara provocerande och antagligen rubbar tryggheten och det invanda mönstret.
Den här primitiva reaktionen, en ren kontrollverksamhet… får dagligen katastrofala följder ute i vår värld i former av både trakasserier och förföljelser, krig och konflikter. Och den finns mer eller mindre uttalat och med olika uttryck, förstås bland oss mer subtilt, också i den lilla vardagliga världen ute i samhället, på arbetsplatser och i alla sociala sammanhang.
Och passar man då inte in så är det inte självklart att få en plats bland de andra. Exkluderande tystnad och många kalla blickar och mobbing talar sitt tydliga språk. Många fråntas då möjligheten att faktiskt, i olika sammanhang, få rota sig, finna stadga och trygghet och att efter det SEN få visa sitt rätta jag och ansikte, vilket är rätt och rimligt att få göra tycker jag. Men vi ger ibland varandra inte en chans… och FÖRDOMAR vinner då orätt laga kraft!
Jag tycker den här tanken kan vara bra att ha med sig i vardagen. Betydelsen av att ge nån annan en chans och inte döma ut någon enda i förväg …! För vem har egentligen rätten att utnämna ett endaste levande liv till ett oönskat “ogräs..?
För ur den torraste jord och från den till synes mest oansenliga lilla knopp, kan den vackraste blomma växa fram och visa sig för världen. OCH genom det påminna oss om att vi alla på våra egna villkor har rätten till en plats i solen och ljuset och i det vackra livet! Och den som ännu inte har förstått det, ska till dess att det blir verkligt fattbart, tycker jag, ha en rejäl bakläxa innan den personen går ut bland människor!
