Så glad för att lite egenproducerad healing har gjort nytta och skillnad i min nu väl mogna fibromyalgikropp de senaste dagarna och faktiskt gjort mig riktigt kalaspigg !

Dagens inlägg producerat och publicerat av mig densamma, Ann Danell.

Att det senaste dagarna efter en del healing, given av mig själv – till mig själv, har känts så HIMLA befriande värkfritt i en ganska typisk “sjukvårdssliten” och väl mogen fibromyalgi – kropp som min, gör rent praktiskt en väsentlig skillnad i min vardag och det plus lite annat, har gjort mig på på ett nästan oförskämt gott humör! Och fram kommer då plötsligt min egentliga, men numera något… slumrande städambition fram och med den också vår lille vän dammsugaren, som står där så gullig och tjänstvillig i hallen lite ledsen och som ett rött uppfordrande utropstecken i väntan på att jag ska gå från ord till handling.

Och herre Gud…vad jag har gjort den mirakelmaskinen besviken många gånger ! Men käre tider, det finns ju så rasande mycket ANNAT roligt att göra och pyssla med ( gissa vad… frågar jag och vänder mig förstås till mina kära läsare… ) så varken jag eller dammsugaren kan egentligen vara hundra på att det blir nån tråkig städning i dag heller. “För jag kan väl damma runt lite tidseffektivt med farmors hand” resonerar jag så lurigt med mig själv.
Och jag kan avslöja och håll i mössan… för nu släpper jag bomben och få nu INTE städ – relaterad moralpanik!

Att som den skamlöst o -präktiga husmor har det här förvisso hänt förr, det är inte första gången som dammsugaren utifrån en egentligen seriös initierad ambition, stått kvar där på kvällen icke tagen i anspråk. Så sviken… och snopet förvandlad från ett stort uppfordrande utropstecken till ett ännu större frågetecken, och undrat vad det egentligen är frågan om hahha!

Men va fasiken…. tänker fru Danell plötsligt så ovanligt pragmatisk, “jag städar “redit” i morgon om jag lever och har hälsan, universum kollapsar väl ändå inte för en sån bagatell som lite damm i hörnen.” Men det ska tilläggas att när städinspirationen väl slår TILL och slår UT min lathet och högst tillfälligt biter skrivarlusten i röven, då är jag super – duper NOGGRANN och fullständigt skoningslös mot varje litet dammkorn!