Själen är enligt min mening, vårt allra språksäkraste instrument och kan tala till oss med tonträffar som ibland kan ge oss pedagogiska rysningar som har angelägna ärenden till oss!

Dagens inlägg, i vanlig ordning skrivet och publicerat av mig, Ann Danell.

Kalla det intuition, magkänsla eller inre vibbar… – kärt barn har många namn, men det handlar för mig ändå alltid om när våra själars samlade kunskap talar till oss.
Alla människor bekänner sig inte till den tron att vi har en själ, utan hävdar att människan föds själ -lös till livet och lämnar det i samma skick, jag tillhör inte den kategorin. Men tro och vetande konkurrerar fortfarande bland oss om sitt tolkningsföreträde och sin sanning och det tror jag också har en mening, om inte annat just för att vi ska träna och helst befästa vår tolerans – och acceptans för det att var och en måste få tro på det den vill, och själv välja var man vill placera sin uppfattning, tro eller vetande.

Men för mig är själen vår innersta kärna och vårt sannaste ID och där alla våra samlade erfarenheter har sitt bo och fäste. Och utan vare sig kropp eller kostym lämnar den jordelivet när tiden är inne. Via vår intuition kommunicerar själen med oss under hela vår levnad och ibland hör vi och ibland hör vi inte för tankebruset tar över, men då brukar budskapet komma tillbaka och särskilt om det är angeläget.
Själen är vårt absolut mest språksäkra instrument, men kommunicerar troligtvis inte alltid helt lätt genom alla våra energiväggar.

Tilltalen tycks företrädesvis, och med få undantag, komma till oss på vårt, som jag kallar det – “hemspråk” och är sprungna ur vars och ens kunskapskälla, tjänar våra bästa syften och vill oss alltid väl. Ibland är de intuitiva budskapen inte fullständiga eller kristallklara och kan komma portionsvis och förstås av en anledning, då och då lyser orden med klarhetens ljus och det kan vara så mäktigt! Jag tror sen länge, att våra själar är eviga och följer oss i nya inkarnationer och liv, och att som Karin Boye säger i dikten “I rörelse”:

“Det är vägen som är mödan värd.”