Vi har alla gråten och skrattet och känsloregistret där emellan i oss, men inte lika tillgängligt och på olika djup, och använder det olika som de individer vi är och menade att vara!

3 februari, 2026annsandrum Lämna en kommentar

Dagens inlägg skrivet och publicerat av mig, Ann Danell.

I dag ställer jag mig en bit utanför mig själv ( då ser man allra bäst tycker jag…) och lägger utan självömkan men med en viss realism, pannan i de veck som redan finns där och tänker att, det fast det är en tillgång, har sitt pris att vara känslomänniska. Men jag kan tycka att det ligger en del humorpoäng i att jag själv är urtypen för typ “vice ordföranden i bettskene -klubben” och är inne på min andra, väntar i dagarna på min tredje skena… och tuggar energiskt på i vanlig ordning och pressar tänder och käken som jag hade betalt för det.

Och särskilt på nätterna, för då kommer både roliga drömmar och mardrömmar och jobbar osvikligt tillsammans med sitt reningsprogram. Och jag vet att vi är många typiskt skör -starka av livet luttrade, som kämpar med jobbiga spänningar som fastnat i oss och som bland en del annat icke komplikationsfritt från vår historia, ger just såna här tand – och käkproblem.

Jag blev, som SÅ många andra med liknande livsbagage tidigt en självutnämnd “duktig flicka” som ville bli sedd och älskad och hellre bespetsade mig på att lösa andras problem än att våga se och ta hand om mina egna, och hur bra och ädelt är det att fortsätta med det i längden tänker jag…?

Jag är svårslaget lättrörd och undrar seriöst om jag inte varit gråterska i mina tidigare liv…hahah. Och det där kan vara lite besvärande ibland, och för en del andra mer behärskade individer till och med kanske lite skrämmande. Men jag har som tur är också nära till skratt och ser lätt det komiska i vardagens situationer och det underlättar väldigt mycket och jämnar så skonsamt ut stämningar och känslor i mig. Men det är inte bara dåligt att vara, vad jag brukar kalla “känsloinkontinent,” för det har också sina fördelar det vill jag påstå.

Och för mig vore det som ett livstidsstraff att INTE kunna känna något, att inte kunna anknyta till mina medvarelser eller förstå poängen med det. För det ger mig stor glädje och bidrar till själva meningen med livet, en förhöjd livskänsla helt enkelt! Och därför får jag tyvärr, lite klaustrofobi och känner mig instängd och illa till mods tillsammans med människor som har svårt att känna empati och inlevelse med andra. Och det här jobbar jag på att bli mer tolerant med, för jag vill inte känna så.

Och den här insikten har jag ändå hämtat hem lärt mig, den att man får akta sig för att vara förhandsinställd eftersom det finns människor som faktiskt har känslor och empati, som med vissa personlighetstyper och med en del neuropsykiatriska funktionsnedsättningar där känslor ligger djupare och har en mer komplicerad färdväg och därför ligger lite djupare och då har svårare att hämta upp och förmedla vad de känner.

Och så finns den typen som av andra skäl har fullt upp med sig själva och sina egna känslor och tycks sakna intresse för att närma sig andras och den kategorin kan jag uppriktigt säga att jag har svårt för svårt och kan inte uthärda mer än bara kortare stunder. För såna egocentriker kan svälja ett helt energifält i ett sällskap.

Men för övrigt påminner mig själv om att alla inte har sina känslor så nära som jag själv har. Och att det ena är varken finare eller fulare än det andra…det ska man komma i håg! Vi reagerar och agerar bara OLIKA och så gott vi kan, efter egen förmåga, den vetskapen är bra att ha tycker jag!

annsandrum

Jag heter Ann, och i mitt Andliga Rum är du varmt välkommen att stiga in! Där kommer du att möta mig i valda delar av min vardag och du kommer garanterat att få ta del av mina bakåtblickar i ett bitvis ganska brokigt liv med mycket glädje men också med en del uppförsbackar. Jag är utbildad undersköterska med lång erfarenhet av möten med människor. Under åren har jag studerat vårdvetenskap, undervisat lite i Kris - och sorgearbete och alltid jobbat hårt för att förbättra och utveckla vård och omsorg av äldre och demenssjuka. med egna koncept har jag också föreläst i ämnet. Under de senaste åren jobbade jag en tid som diakonassistent inom Svenska kyrkan. Jag har alltid skrivit i olika former och är intresserad av andliga och filosofiska frågor och tar gärna ner dem på ett vardagligt plan för att få livsbränsle.

Läs fler inlägg → Facebook

Lämna ett svar Avbryt svar