Dagens inlägg skrivet av mig, Ann Danell.
Det är inte första gången jag ger naturen min hjärtevarma hyllning för den förtjänar den om och om igen, och så många känner likadant.
För den är den verkligt genuina vän som aldrig sviker, och ett rum som i rättvis anda alltid är öppet för oss alla och som så föredömligt inte gör skillnad på någon enda, vare sig djur eller människor eller på sina egna medvarelser, där bland allt det gröna sköna. Men, liksom en hel del annat som GER så generöst så kräver den också vår respekt och hänsyn tillbaka, vilket ju är helt i sin ordning och själva förutsättningen för att naturen ska kunna leva vidare.
Denna mäktiga jordbundna urmoder med sina djupa rötter och sin krona högt upp bland moln och himlavalv, som varje stund skickar ut sin fantastiska kraft och läkning – ro och tröst till allt det levande, och så generöst bjuder på sina läkande rum och allomfattande hjärtslag !
Oavsett årstid och med alla sina scenerier som snötäckt mark och kala frusna grenar, höstens stormar och sovande marker. Eller i den skira lövsprickningen med nyväckt doftande jord och vårblommor som hoppfullt sticker upp sina små nosar, oavsett allt…så finns den där som den vän som inte sviker. Och den påminner oss om livets villkor – liv och död – och lägger ljus över pånyttfödelsen, för naturen vet att trösta människan!
Varje dag går jag, med få undantag, in i det här underbara heliga, i grunden obefläckade naturrummet som i sin grund står över och bortom “civilisationens” skador på sin ordnade skapelse, och rakt in i den snälla skogens famn, och jag tackar alla högre makter så länge jag får göra det, för det är ett oslagbart sätt att lugna en stressad kropp och en orolig eller ledsen själ. En suverän kraftgivare som är både receptfri och helt gratis!
