Det är ibland en tunn och för vissa osynlig gräns mellan kärleksfulla, osvikliga omsorger, och ett nedbrytande medberoende som liksom alla beroenden kan vara svårt att bryta!

Ett inlägg skrivet och publicerat av mig , Ann Danell.

Jag föreställer mig att det oavbrutet… ur den universella famnen föds fram ny kärlek till oss och ser till att det alltid finns en garanterad rikedom av den livgivande varan, så att den kan vara nåbar och räcka till för allt och alla.

Jag tycker om den här tanken och håller fast vid den, fast den kanske är något naiv och en lite romantiserad rättviseönskan från mig. Men jag spinner vidare i den här önsketanken utifrån att den ju  förstås förutsätter ett incitament –  en genuin önskan, i oss alla för att kunna fånga den här kärleken inte bara för eget bruk, utan också för att kunna boosta sina medlevare i omvärlden. För det här sker inte av sig självt utan ingår förstås… i den sinnrika högre plan som under själva utbildningsresan omfattar oss alla!

För blir det obalanser i den här fördelningen så får det förstås förr eller senare  konsekvenser för oss. Och jag tror att det finns en ganska tydlig överrepresentation av människor med en tidigt grundlagd KÄRLEKS –  och TRYGGHETSBRIST som faller in i ett MEDBEROENDE och som just därför blir hängivna räddare och omhändertagare av andra som mår dåligt.

Välgörare som känner igen och kan känna in skadan och förstå någon med ungefär samma sorgliga historia bakom sig, med kanske dysfunktionella föräldrar och otrygga hem. Och det här mönstret kan mycket väl gå i arv innan det i bästa fall blir genomlyst och punkterat av någon klok och medkännande iakttagare, som då oftast finns utanför, ser det hela på avstånd och har modet att gripa in.

Och jag  vill påstå att det finns en ganska naturlig koppling mellan brist på kärlek och trygghet i barndomen –  till ett tidigt KÄRLEKSBEROENDE – BEKRÄFELSEBEHOV i livet och till rollen som  den osviklige RÄDDAREN och ett manifest MEDBEROENDE. För med en sån bakgrund är det förstås lättare att missa gränsdragningen mellan naturliga osjälviska omsorger och ett destruktivt medberoende där en trasig och blödande självbild styr det här, och då måste  ju det här plågsamma sceneriet brytas.

Och det finns, som väl alla vet… både människor och djur i den här världen som inte känner sig älskade och sedda och som en del av dom har levt med den bristen så länge, och kanske från allra första början. Och där kan ett mer inkännande, snällare och mänskligare samhälle än det som nu så sorgligt går i helt motsatt riktning, fånga upp dom här människorna och djuren och med det förstås göra stor skillnad !