Det är som om man på äldre dar ibland kan drivas av den urgamla primitiva överlevnadsinstinkten och i vissa skarpa… lägen då regredierar till typ 5- åringen i sig själv och det kan bli komik på hög nivå!!

Dagens inlägg, som alltid skrivet och publicerat av mig, densamma Ann Danell.

Tänk… va en sån här go liten pinne kan aktivera temperamentet och öka på blodcirkulationen på vem som helst! Och så himla gott det är och gör i kroppen, i alla fall på kort sikt hihi..!
Och med åren har jag märkt att jag blivit lite mer så där skönt obekymrad och cool inför valet att “då och då” unna mig en del gosaker, men… då ska det banne mig vara riktigt gott och av bra kvalitet och inte vad som helst!

Man förändras, blir mer eftertänksam och lite mer realistisk och inser vikten av att unna sig och passa på att njuta medan man ännu lever och andas, men förstås inom rimliga, men vida… gränser. Och maken och jag som i år har kamperat ihop i tillvarons alla väderlekar i  ofattbara 30 år, har båda trots en del skillnader i både ålder, temperament och kulturell – emotionell bakgrund, numera landat i insikten att allt för omfattande interna strider, befogade eller inte… numera oftast kostar mer energi än vad dom till bådas bästa, reder ut och ger tillbaka.

Men käre tider… tänk att i dag hettade det plötsligt till i hulde maken angående vem av oss som hade en sån där go Milanopinne kvar till eftermiddagskaffet och vem som redan hade slukat den… Och jag höll bokstavligen på att ramla ur stolen när han höjde rösten och tittade strängt på både mig och på kakfatet.

För hans signum är och har alltid varit… till alla delar det stoiska lugnet och behärskningens ädla konst. Den gruppen har jag förvisso… aldrig själv kvalificerat mig till och jag är egentligen inte så ledsen för det, för man är som man är och antagligen av en anledning. Och jag var därför inte sen att med skärpa replikera och försvarade lystet som ett rovdjur… MIN ännu ICKE uppätna bit!

Och plötsligt från ett som oftast lugn och ro- läge, så regredierade vi till två egoistiska 5- åringar om än under relativa milda former och inget handgemäng hihi… och kom ihop oss om den oklarhet som förelåg kring vem som VERKLIGEN … hade en Milanopinne KVAR när allt övrigt av den åtråvärda varan visade sig vara SLUT…!

Det hela utmynnade i ett gemensamt, riktigt befriande gapskratt… och så var den striden över hahah! Kanske är det så att det är den primitiva överlevnadsinstinkten som kommer närmare och visar sig i svagare ögonblick och under “hot och kris” hihi… ju äldre man blir. Men det här blev i alla fall dagens situations -komiska toppnotering hos oss , det tyckte i alla fall jag!