Fördelarna med att på allvar kunna möta sig själv på nytt varje dag, inte fly eller förneka verkligheten, inte falla ner i uppgivenhet utan jobba på att se sin utvecklingspotential

Dagens inlägg skrivet och publicerat av mig, Ann Danell. 

Livet, vardagen och själva varandet det är ju verkligen den mötesplats där dörrarna står öppna dygnet runt och där vi alla av olika skäl är mer eller mindre aktiva. Och jag tänker…att det ju är i dessa högst olika möten som vi  ömsesidigt och i väsentlig mening “blir till” igen, formas, skapas och omskapas på nytt varje gång, så känner jag, och det har förstås sin mening. Men det här är förstås ingen självklarhet och långt ifrån okomplicerat för alla människor för vi är ju, vad gäller den sociala förmågan, olika rustade. För engagemanget och vår motivation för socialt umgänge tillhör vår individualitet och ser  ju därför olika ut. 

 Men jag tror att det viktigaste mötet, och det som nog för många är det svåraste, är det att möta sig själv – på riktigt…! För i den konfrontationen kan våra beteenden, attityder och mönster visa sig med en inte alltid önskad tydlighet, och just därför… ställas på sin spets i oss, mer eller mindre medvetet starta processer och ibland få sina svar. Och ju äldre jag blir så inser jag hur viktigt det är att ofta ge tid och utrymme tid för att ansikte mot ansikte möta sitt SJÄLV i den ro och tystnad där så mycket oväntat kan visa sig blottat och bart – och uppenbart, för då kan man bygga självinsikter! 

Och kan man då inte bli insläppt i sina inre rum med egen hjälp, för det kanske finns gamla hinder och blockeringar i förnekelsens spår, så skulle jag vilja rekommendera en riktigt bra psykolog eller terapeut med en genuin kompetens och bra helhetssyn på människan. Och för alla eventualiteter kan jag försäkra att man inte behöver vara det minsta “tokig” för att ta det steget, tvärtom skulle jag vilja påstå…! 

För det kan vara lika odramatiskt som en årlig fysisk hälsokoll, eller som att besiktiga sin bil och se om den är körklar och kolla om den fått några skador på vägen sen sist, det gör vi ju utan att ifrågasätta… Samma synsätt tycker jag borde gälla för människosjälen och psyket, för där kan reservdelarna och lagningarna bli både kostsamma och långvariga om man försummat vården och omsorgen om dem och sitt SJÄLV. Obs.. INTE sitt ego vilket ibland ställa sig först i kön och förvilla oss!…)