Ett inlägg som jag brinner för och vill lyfta upp på bordet och jag tänker att den där magiska försoningsgrinden den är verkligen den plats inom oss där ett välvilligt möte kan göra stor, och ibland avgörande, skillnad i det mellanmänskliga.
Skrivet och publicerat av mig, Ann Danell.
Jag föreställer mig att att så många människor varje dag upplever ynnesten av en verklig nystart i livet. En NY tid – obruten mark och det, ibland efter att FÖRSONINGENS ljus äntligen… och mirakulöst omfamnat alla de som figurerat i en långvarig konflikt med många såriga ytor, där ordet FÖRLÅT kanske länge känts omöjligt och onåbart.
Och jag tycker det är bra att lite djupare nå förståelse för att OFÖRSONLIGHETEN, som för en del människor är och förblir ett tjurigt ställningstagande och en ibland livsvarig blockering. Och jag tror att det bakom den ibland kan ligga flera andra faktorer som tidigare svek och besvikelser, eller till och med händelser som egentligen… inte är relevanta i sammanhanget. Men som i någon mening har en stark associeringskraft och väcker minnen och energier som kan elda på känslan av att vara missförstådd och orättvist behandlad, och gör att någon inte ens ser randen av ett samförstånd och inte VILL försonas.
Och det handlar då inte sällan i någon om ett envist ställningstagande paketerat i en rustning som man med en märklig stolthet bär framför sig som ett skydd MOT ett nytt synsätt och en annan och större bild av problematiken som sträcker sig utanför sig själv…och som man ibland varken kan, törs eller vill nå fram till.
Det tycks funka som en inre fotboja, en “black om foten” som skapar den här destruktiva oförsonligheten…! Ett hinder i någon – eller båda båda parter där känslor, tidigare anknytningar och till och med nära släktskap blir obetydligt. Och där lojaliteter fryser till IS… och blir en STELNAD framåtrörelse som inte längre når fram till de förut starka, naturliga känslomässiga band som har funnits, men brustit.
Och gemensamma minnen och delade dagar av liv och glädje, tycks inte längre betyda något. Och jag vill påstå att det här kan ta formen av en verklig tragedi, när förut bra och nära relationer går sönder och särskilt i familjesammanhang, och det blir svårt för den som får fortsätta leva i ovetskap om VAD som är själva orsaken. Eftersom det inte är ovanligt att någon i en konserverad konflikt och särskild i en ensidig sådan, använder tystnaden som ett VAPEN med bitterheten som ett effektivt bränsle.
Så bli inte, tänker jag… oförsonlighetens SLAV… och gå inte den kalla likgiltighetens ärenden – gör inte det! För livet och vår jordestund är alldeles för dyrbar, för kort för det SKITJOBBET…! Håll istället örat mot ditt hjärta och LYSSNA oberoende av allt annat… till den välvilliga GRUNDTON som är det sant mänskliga i dig och som är starkt vägledande! Och låt försoningens MAGI segra och jobba för alla inblandades bästa !
