Ännu ett inlägg författat och publicerat av mig, Ann Danell.
I dag jobbar solen halvtid i alla fall här kring Nabben. Och det är den väl unnad inför en förväntad högsäsong, tycker jag! Och det blåser lite i dom nu så härligt ärtgröna trädkronorna, och kanske är dom raringarna helt enkelt så glada över att ha segrat över det nödvändiga motståndet, själva knopp – fasen, att dom inte kan vara stilla, och fria och nyutslagna dansar till det lite, där under den blåa trygga skyn.
Men jag tänker att det där borde jag verkligen inte fördjupa mig i dag när lite mer handfast jobb kallar på mig, för jag ska nämligen ägna mig åt nåt mer väsentligt än att sitta här och slö -filosofera till ingen som helst nytta..!
För nu är det faktiskt lite återstående veckostädning och plock och fix som med all önskvärd tydlighet står på programmet. Och jag önskar jag kunde känna samma beundransvärda entusiasm för städning som min dotter Johanna gör. Men så ligger det förvisso inte till för det har hon inte ärvt av mig. Eftersom jag nästan alltid “hittar” nåt roligare att först lägga händerna på, kanske för jag behöver städa huvudet i första hand…hihi…!
Jag har nog enkelt ingen riktig begåvning, ingen superstark drivmotor för städning och har fortfarande vid snart dryga 70 – bast inte hittat den tjusningen än, men det bekymrar mig inte särskilt mycket. Och jag gör det förstås ändå, om än lite håglöst, för jag avskyr smuts och damm… det bör påpekas för att undvika alla eventuella “mytbildningar” kring mig hihi! Och underligt nog är jag en irriterande ULTRA- noggrann och omständlig städerska som är “slut som artist” varje gång jag äntligen är färdig!
Nu i pålitligt sällskap med dammsugaren, ett rejält skurspann och en dos tillkämpad motivation, tittar jag ut och ser några små söta fåglar som flyger omkring i vår trädgård i hård konkurrens bland flera andra som är med i budgivningen… yra av omsorger kring den högaktuella bostadsfrågan och familjebildningen. För DOM vet vad som verkligen är viktigt att ägna sig åt och är så fina och jag tänker att:
FÖR ETT GOTT OCH ÄDELT HJÄRTA ÄR INGEN KROPP FÖR LITEN.
