Se till att energitjuv – larma dig själv och kolla att det skyddet funkar innan du får en sån i knät eller ännu värre, en på halsen… för då kan man bli plågsamt dränerad på både energi och självförtroende!

Ett inlägg författat och publicerat av mig Ann Danell.

Jag har märkt, efter att förr ha VARIT ganska aningslös, att det är farligt lätt att plötsligt få en kvalificerad energitjuv i sitt knä och i värsta fall en “på halsen” … För då, ska gudarna veta, att det är stor risk för mentala belastningsskador för den som så att säga, är ägare till själva knät  och föremålet för energistölden!

Men efter att ha grunnat lite kring det här, så förstår jag att det här ju handlar om samma principer som i vilken annan interaktion som helst mellan människor och om att både TA och GE och framför allt om BALANS..! Och då måste det ju också betyda en hel del HUR man SJÄLV ger och sänder ut…och om att ta ansvar för det. Och att passa sig så man inte omedvetet faktiskt bjuder ut sin energi och gör den till ett lätt byte för potentiella kraft-och – energibovar…! För här är det nästan aldrig läge för nån vanlig stöd och hjälpverksamhet eller Florence Nightingale – anda, för då är man snart “slut som artist” som man sa när jag var liten. För det HÄR är nämligen kategorin som inte vill spela biroller och ogärna ger nåt tillbaka, bara TAR!

Och i ett sånt här möte ska man akta sig noga… för att för egen del ta upp negativa ämnen och alla typer av missnöje! Och för allt i världen själv aldrig i ett svagt ögonblick av solidaritet krångla på sig nån antydan till att den aktuella offerkoftan på den här personen är motiverad… för då spär man på  e- tjuvens negativitet så blir det lätt en offerfrossan där energitjuvar alltid segrar. Utan att, tänker jag…om man ofrivilligt ramlar på en äkta energitjuv vara konsekvent positiv och inte bjuda upp till ENDA ” gnäll – eller – tycka – synd – om – dans” och banne mig inte lämna nåt endaste litet utrymme till negativitet eller svartmålerier av verkligheten!

Det här är människor har jag märkt och misstänker, som inte sällan grundar sitt konstanta missnöje på  övervägande “allt och alla” och mer sällsynt på sig själva. Och mycket negativitet får  nog sin näring från sånt som är obearbetat och utifrån att de efter ett långt liv varit upphöjda och föremål för mycket beröm och “fjäsk” och spelat bara huvudroller. Och när den åldern eller tiden sen är förbi så kan det för vissa bli en riktig identitetsförlust och en stor besvikelse som de projicerar på ALLT utanför sig själva utan minsta självkritik. Och som en kompensation för det här bortfallet av beröm och uppmärksamhet annonserar de gärna att de VET och KAN, ofta typ allt, och sitter på lösningen om hur samhället ska se ut, men VILL sällan förändra nåt i sig själva.

Och i den här kategorin skulle nog inte så många nappa på en erbjuden tjänst som aktiv världsförbättrare, för de är tryggast, bofasta och trivs bäst i sitt eget missnöje. Och inte undra på energiåtgången då… Och så har de ofta ovanan att betrakta en känsla som en åsikt och blir lätt kränkta om inte andra behärskar det spelets regler, utifrån sin egen tolkning sett.

Den här strategin som jag nämner kan i bästa fall, vara lite av att “energitjuvsäkra” sig själv eller funka som ett preventivt inbrottslarm som tjuter INNAN en energitjuv så fräckt bara öppnar dörren och kliver in och tar en i anspråk som BÅDE sophink och energimack…!