När vi inte längre känner igen oss i världen då börjar vi ny – orientera oss, men tyvärr…ibland bara inom gränsen för vår egen förståelse och acceptans!

Ett inlägg skrivet och publicerat av mig, Ann Danell.

Samhällets regn av åsikter det  duggar tätt och det SKA det göra, för det ska vara högt i tak i debatten! För begreppen demokrati och yttrandefrihet kan aldrig, aldrig nånsin bli uttjatade eller förlora sina absoluta mänskliga värden – och de är för mig heliga!

Men när hat och elakheter sprids och när oro och större förändringar lägger en tung hand över världen, då tror jag för min del att tumskruvarna i oss –  och kring oss, kan gå upp i ett ibland, okontrollerat läge där primitiva överlevnadskänslor blir som ett “flyg – bränsle” som gör att vi blir onyanserade, får tunnelseende och famlar i blindo i logikens korridorer. Och då söker vi inte sällan också skydd av en “vredens rustning”!

För vi känner plötsligt inte längre igen oss i världen och börjar då, utifrån vår medfödda överlevnadsinstinkt, att desperat ny- orientera oss. Och det genom att sortera, gruppera och inordna människor och företeelser inom  gränsen för  bara vår egen FÖRSTÅELSE och ACCEPTANS, antagligen för att kunna känna igen och FÖRSTÅ tillvaron på nytt.

Tyvärr hamnar vi då lätt i affekt, läcker förnuft och sorterar allt för grovt och faller gärna i en fälla där vi mot, oftast ett bättre vetande, börjar generalisera till både höger och vänster- och drar enkelt uttryckt ALLA ÖVER EN RIKTIGT STOR KAM och till och med TAR TILL SAXEN och klipper och klistrar och i värsta fall stympar det goda och bra som faktiskt ofta finns i människor  och saker och ting! För otyglade brinnande känslor som liksom ockuperar förståndet är väldigt ofta den motor som tänder till och går i gång på det här, det är så jag ser det.

“Hatar tiggare”, “föraktar vita medelålders män” “avskyr muslimer”, “tål inte feta människor”… är några exempel på inte helt ovanliga citat när argumenten blir lite väl svårsmälta för min smak, och det känns inte bara ledsamt och skrämmande, utan också våldsamt ologiskt och rent omöjligt, för dom här sågningarna faller på sin egen orimlighet…rent faktiskt. Och jag undrar om det möjligen har undgått avsändarna…?

Sånt här har jag svårt att inte reagera mot att, för det känns magert och föga genomtänkt, är oseriöst och inte så klurigt tänkt… Och det här primitiva hatet och intoleransen det är det incitament som genom vår historia varit förstadiet till rena krigföringen!

För HUR i all världen kan man i ett liv ha hunnit lära känna, och utvärdera alla enskilda individer ur de här grupperna som en del visar sin avsky för? Det här kallas generaliseringar och ligger beyond faktiskt vetande! För de här hatmänniskorna förstår väl, de flesta av dom, förutsätter jag… att ingen grupp av människor är allt igenom homogen, och att alla som ser lika ut inte nödvändigtvis är stöpta i samma form i alla avseenden. Så för f-n sluta döma andra efter deras yttre, för det är så korttänkt och så “på ytan” av allt… att syssla med sånt!!

Ingen fotobeskrivning tillgänglig.

 

annsandrum

Jag heter Ann, och i mitt Andliga Rum är du varmt välkommen att stiga in! Där kommer du att möta mig i valda delar av min vardag och du kommer garanterat att få ta del av mina bakåtblickar i ett bitvis ganska brokigt liv med mycket glädje men också med en del uppförsbackar. Jag är utbildad undersköterska med lång erfarenhet av möten med människor. Under åren har jag studerat vårdvetenskap, undervisat lite i Kris - och sorgearbete och alltid jobbat hårt för att förbättra och utveckla vård och omsorg av äldre och demenssjuka. med egna koncept har jag också föreläst i ämnet. Under de senaste åren jobbade jag en tid som diakonassistent inom Svenska kyrkan. Jag har alltid skrivit i olika former och är intresserad av andliga och filosofiska frågor och tar gärna ner dem på ett vardagligt plan för att få livsbränsle.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *