För vissa av oss kan rollen som sig själv vara den svåraste att spela och den som suger mest energi, då kan vi ibland gömma oss bakom en begåvning, en styrka som går före och spelar frontfigur!

Människan är i alla sina exemplar, verkligen som ett nästan oändligt SPEKTRUM av likheter och olikheter och förstås… med en mängd nyanser där emellan. Och det här kan vara både plus och minus i våra samspel och försvåra för vår vilja att faktiskt kunna visa vem vi egentligen är. Det händer att mellanmänskliga olikheter blir verkligt fruktbara och tar fram det bästa i oss när vi möter varandra och då kan det bli riktigt bra. 

Men den välsignelsen sker inte alltid mellan två individer som har skillnader men som verkligen vill sträcka fram handen och lära känna varandra på ett djupare plan. För ibland kan vi liksom inte kan haka i varandra… för där sitter nästan synbart, ett hinder av oförståelse inför den andras sätt att vara. Och hindret kan då vara själva “kompositionen” och “tonsättningen” i en människa och som gör att det där klicket inte riktigt infinner sig i ett möte.

Och det kan handla om vad någon tycker och tänker eller sättet att framställa sig själv, och med vilken blick den personen ser ut över världen och andra. Och ibland blir då olikheter tyvärr oöverkomliga eftersom det är som man talar helt olika språk. Och i det här sammanhanget tycker jag det är intressant och väga in hur mycket av en svårighet som social osäkerhet, ibland kanske ren blyghet eller jobbigt tvivel på sig själv tillsammans med dåliga erfarenheter, faktiskt kan betyda för att inte VÅGA vara i sin egen roll – att inte vara bekväm med att vara sig SJÄLV. 

Då blir jag glad av att tro på att det kan vara till stor hjälp med specialbegåvningar  i en människa där konstnärlighet, musikalitet eller imponerande faktakunskaper i vissa ämnen, som kan bli en riktigt bra “flytväst” och ibland ren social överlevnad. Och att det för vissa kan ge den tryggheten som till och med, drar undan draperiet…och presenterar livets mening för den som förut letat efter den! Eftersom de då i en ANNAN roll som de upplever att de bättre behärskar, blir säkrare och får ett annat självförtroende som är mer kopplat till självkänslan!

Ju fler biografier och memoarböcker jag läser om konstnärliga, kreativa människors liv desto mer stärks min teori om att de ofta på grund av sin känslighet och sårbarhet, väljer att leva sina liv parallellt GENOM sina böcker, målningar eller sin musik och lite som i en skyddad verklighet. För att direktkontakten med människor och allt för stora exponeringar av liv och vardag och många kontakter, blir för svår och ibland rent omöjlig. Fast man tycker om människor men liksom ser igenom dem och deras känslor och tankar. Och kanske just därför, tänker jag ibland…

För det här kan jag själv känna igen, att det ibland blir FÖR mycket info. och för mycket känslor under en dag med flera möten med människor, hur trevligt det än har varit. Men med djur är det annorlunda för mig, där uppstår väldigt sällan den överbelastningen, där känns det ofta som ner “rena” ärliga och naturliga energier som jag landar i och känner mig hemma hos.

Ju längre jag själv fått leva och ju äldre jag blir, desto mer känner jag igen det här dilemmat och förstår de här människorna som t. ex fungerar utmärkt som skådespelare, konstnärer och briljerar i olika rolltolkningar, och som bärs och närs av skapande och kreativitet. Men som ibland famlar som i blindo, obekväm i sin egen, privata roll..och då tappar sitt manus och ID. Men som kan blomstra i skapande och fantasi!