Allt är inte så enkelt och tunt som det kan se ut, och att ha koll på mode och trender ligger nog närmare den kollektiva identiteten än vi tror och är som en nedärvd subkultur!

Ju äldre jag blir desto mer märker jag motvilligt… hur störd jag börjar bli över härskande trender och blixtsnabba modeväxlingarna när det gäller det mesta. För jag kan nästan höra det envisa ljudet av pengar i rullning och mår illa över att så mycket i dag handlar om  PP  –  pengar och prestige, och vad det gör med oss och synen på varandra. Och så får jag inte riktigt… ihop det med individualismen, som ju är verkligt het, och det att så många ändå vill se likadana ut, bära samma kläder, gilla samma saker och uttrycka sig på samma sätt. Jag tycker det ligger nåt ängsligt och motsägelsefullt i det och det  vill jag gärna gräva djupare i, och det har jag faktiskt redan börjat göra.

Jag har nog alltid varit lite “knäpp” i betydelsen motsträvig och ganska självständig, det tar jag som en komplimang och den egenheten har vuxit med åren och ju säkrare livet har gjort mig. Och fast jag nu kanske, med tidens mått, är “tant” så har jag kvar den där känslan av att jag per automatik INTE vill gå i trupp eller i takt med det av normen givna. För jag trivs med att, när det är motiverat… gå i otakt för då får jag mer luft och ett större rum för tankar och gillar inte att bara segla med, vet nog inte hur man gör, helt enkelt…

Men… för fasiken låt var och en göra som den vill, i takt eller otakt!  Men själv vill jag så mycket… INTE köpa det senaste vare sig det är kamouflagemönstrat eller specifikt prickigt (skulle ändå inte passa i det haha…) eller senaste färgen eller modellen, om jag inte på riktigt tycker om det, eller trivs med något. Jag har ingen begåvning för kompromisser när det gäller sånt, för jag vill inte styras av vad nån annan säger är nytt och inne, häftigt eller ett måste..! 

Då blir jag bara lite full i fan och smått rebellisk och vill dra på mig nåt gammalt “fult” och hopplöst omodernt, men skönt… i nån slags  pubertal rengörande självhävdelseprotest!

Jag blir mer hög på att hitta lite ovanliga, icke massproducerade kläder och köper hellre ur mindre inte så exponerade kollektioner och  kanske lite dyrare, men mycket mer sällan. För jag har  bara inte samma behov att spegla mig i andra när det gäller det här. Jag gillar mångfald och när var och en vågar sticka ut lite modigt och  skönt  o -ängsligt, och jag utmanar mer än gärna trendsättarnas alldeles för självsäkra dirigentpinne ! 

Men det betyder INTE att jag inte kan glädja mig över andras klädval, för inget är finare eller fulare än nåt annat eftersom min blick inte… har nåt estetiskt tolkningsföreträde i det stora hela. Men modet har ett hårt och fast grepp över vår samtid, för hjulen måste rulla på och sälja och konsumera – mera! Och det finns faktiskt barn och även vuxna, som på olika sätt mobbas och hånas för att de inte har råd att ha det senaste – hela tiden och det oroar mig och gör mig milt sagt, upprörd !