Jag kopplar av med en riktigt go kopp kaffe och bläddrar i en ganska typisk kvinnotidning. En klassiker som fortfarande har sina kvaliteter men med ett innehåll som är ganska förutsägbart och förvånansvärt oförändrat sen jag var ung och då läste samma magasin. För jag gillar fortfarande kläder, färg och form för det kan verkligen pigga upp mig.
Men det intresset är långt ifrån hela min feminina identitet och därför kan jag i tidningar och sociala medier allmänt, faktiskt sakna mer fokus på de inre domänerna och deras betydelse i en kvinna/ människa, och tycker att mode och utseende ibland borde få ta ett klädsamt steg tillbaka till förmån för det. För vi är, för att tala klarspråk… väl fortfarande väl ändå inte bara den kropp och det “skal” till mannens och varandras behag, som hela dj-la tiden förväntas sträva mot fulländning och perfektion…? För då vill jag påstå att vi går bakåt i vår kvinno – mänskliga utveckling! Och nu får ni ursäkta att mitt blod kom i svallning hihi…!
Vad gäller kvinnokroppsidealet så har det ju naturligtvis varierat under historiens gång, det ligger i samhällets – och människans natur att det är så. Och trender kommer och går och kan verkligen ibland tvärvända och bli en reaktionsbildning av det som inte så länge sen var den motsatta bilden och som då var het att efterlikna. Så ser det ut i stora stycken och formas förstås av den gamla pålitliga trion: samhället – vi och den rådande kulturen, plus en del andra faktorer.
Och jag ser nu allt fler unga tjejer skriva om hur de energiskt “bygger rumpa” och med stolthet visar upp resultaten, och den stoltheten vill jag inte ta ifrån en endaste människa. Men kan inte komma ifrån det intressanta med den status som stora bakdelar har hos många naturfolk och hade hos stenålderskvinnor. Och åt var och en rätten att bygga vad dom vill tänker jag… men jag hoppas tjejer stärker sin självständighet och bygger kropp för sin egen tillfredsställelse skull och inte för att behaga männen eller varandra… och där är jag faktiskt lite tveksam.
Men för att komma vidare, jämför då det här “rumpidealet” med min tonårstid och 1960 -talets utmärglade Twiggy -look, där byst och bakdel var närmast obefintlig och kroppen förvillande lik en planka…Själv var jag ofrivilligt… långt ifrån det och såg med stor beundran på Twiggy.
Eller ställ i relation till det… 1600-talets kvinnor, bland dom välnärda – och välsituerade, som dom liksom männen, strävade efter att vara runda , frodiga och bukiga, allt enligt barockstilens ideal. Och man behöver inte vara nåt ljushuvud för att förstå vad det syftade till att signalera…? Jo, förstås det att man var rik, rund och välnärd och i alla avsikter ingen att leka med… hihi”.
Medan nästan sekels överklass av modemedvetna 1700 -talets kvinnor, sirliga och välproportionerade, faktiskt underkastade sig att vara KONTROLLERADE och midjesnörda intill blodstas och revbensknäck…för att leva upp till det skönhetsidealet. Ett ideal som ju liksom mycket annat, handlar om att ha just KONTROLL över sin kropp och en del annat, och när det accelererar kan lägga grunden till ätstörningar. Ett fenomen som oupptäckt säkert har funnits, mer eller mindre, genom hela historien fast då med olika andra benämningar på typiska kvinnoåkommor som nog ofta feldiagnostiserade eller i värsta fall tenderade vara rena gissningar. HYSTERI hos kvinnor är förresten ett bra exempel på just det.
Och det här kan man ju tycka var som ett hån mot så många människor som vid den här tiden svalt och dog av brist på mat och som mesta av allt hade behövt det hull på sina kroppar som många “fina damer” som en överflödslyx, då bekämpade.
Ja, nog har det kvinnliga kroppsidealet varierat genom tiderna och förstås även männens. Och jag kan inte låta bli att klura över hur mycket de olika kroppsidealen – historiskt, speglar kvinnans politiska och sociala ställning och själva könsrollen… och hur bekväma de egentligen var i sina kroppar.. hur mycket de EGENTLIGEN själva ville se ut som de gjorde…?
Och hur självständiga och fria är på riktigt, dagens unga kvinnor i sina val av hur de verkligen vill se ut…? Hur mycket har egentligen hänt med den saken…? Visst har nutidens tjejer modet och möjligheten att ta ut svängar betydligt mer än sina föregångare i gångna tider, men hur mycket av det är det egna valet och till vilken del styr fortfarande andra kvinnors förväntningar och förebilder?
Och hur mycket är vi kvinnor egentligen på riktigt…trogna mot vårt eget sanna jag, och det som vi oberoende av varandra och alla modetrender, verkligen är? Och hur “lirar” kropps – och skönhetshets med målet att stärka en fri -och självständig kvinnoroll i samhället? Den frågan tycker jag är relevant att ställa när, som nu individualism och likformighet liksom går hand i hand och samtidigt krigar mot varandra och blir till en paradoxal motsägelse!
Skrivet av mig, Ann Danell.
