Jag vill verkligen akta mig för den dumheten att tro “att allt var bättre förr” för det vore en ren dumhet att hävda det.
För vad gäller folkets beundran för kändisskap ofta för de rika och ” fina”, de från “vanligheten utanförstående, mer oberoende människorna, så har den hyllningskören förvisso alltid funnits, för det förhållandet följde naturligtvis med människan från början . Men jag vill påstå att det förr ändå fanns, ett lite mer sunt kritiskt, realistiskt “filter” mellan de som beundrade och den grupp på vilka strålkastarljus och nyfikenhetens fokus föll.
Och det filtret det tror jag verkligen var bra för för folk i allmänhet och utgjorde ett visst hybrisskydd för dåtidens kändisar. Vilket nog var en viss garanti för att det här inte steg människor i den här världen “åt huvet”.
Och jag tycker det är svårt att bortse från att vår samtids kändisskap, utan varje tvekan är vår nya elit, den överklass som har gott om pengar och resurser och inflytande med det som de flesta andra står långt ifrån och saknar. Det här är också den grupp i samhället som nu till väsentlig del styr vår opinionsbildning, och vars tyckande och gillande väldigt många ser upp till och påverkas av.
Men jag är naiv nog…att fortsätta envisas med att önska mig en värld och ett samhälle där människor blir sedda, bekräftade, lyssnade på och tagna på allvar, alldeles OAVSETT social status, utseende, pengar, prestige eller kändisskap på någon nivå.
Och det där med LIKAVÄRDET ur ska vi egentligen ha det med det? Är det inte det vi har ropat efter hur länge som helst.. i vår historia? Ska vi då istället gå bakåt i vår samhällsutveckling och tycka det är okej att vissa “framgångsrika” människor per automatik är finare och föremål för ofta okritisk beundran, bara för att de är just kända av en uttråkad majoritet som vill ha lite ögonfägnad och glamour i tillvaron…?

