Det händer ganska ofta att jag blir lite amatörfilosofisk, alldeles för sent och då jag borde ha praktiserat mitt förstånd, intagit horisontalläge och kramat kudden för länge sen, och så blev det den här kvällen också.
Och osökt hamnar jag i funderingar kring det att det nog finns goda skäl att tro att när vi föds till människor, också var och en, utgör en BOK med många blanka sidor, som i sin tur sannolikt är en del av en betydligt större bok. Och att vår förhistoria och vår framtid dessutom… redan finns där nedtecknad med en för oss osynlig skrift, hur konstigt det än kan låta. För hur rörigt och förvirrande skulle det inte bli för oss om vi här och nu skulle ha fri tillgång den, tänker jag. Tids nog tror jag att vi ändå en gång får läsa våra livs CV med diverse framgångar och tillkortakommanden och då får våra omdömen och nog får gilla läget hur det än ser ut.
En mycket märklig, lång och ganska omskakande dröm som jag hade våren 2008 tog mig en natt till en fantastisk plats, som definitivt var utomjordisk, där jag själv, liksom många andra, och bland dom en del välkända ansikten, fick erfara hur jag stod där framför varelser som utvärderade mina insatser efter ett fullgjort liv, och den upplevelsen stärkte verkligen min övertygelse om att vi lever flera liv.
Det hände en hel del annat och allt satte jag mig upp och skrev ner direkt där mitt i nattens mörker, och jag minns att det minst sagt svårt att somna om efter den här nästan ofattbara episoden. Och jag kom märkligt ihåg precis allt och alla detaljer och det var förstås precis det som var meningen, för SOM jag har undrat och SÅ länge… ända sen tonåren, över vad som händer oss när vi har tagit vårt sista andetag och antagligen reser mot en helt annan värld och destination! Den här sällsamma drömupplevelsen stärkte verkligen den övertygelse som jag redan hade, om att våra själar lämnar våra förbrukade kroppar tar plats i en ny och börjar färden mot ett nytt bestämt mål.
Och ser det då insikts – magert, skralt och kanske till och med heltokigt… ut i den här boken och på kontot, och har man inte riktigt fattat vitsen med ett och annat, eller inte tagit till sig det hela, så tror jag definitivt inte på några “straffavgifter” för det blir som jag ser det, helt verkningslöst och för vem som helst då utan varje pedagogisk poäng.
Utan jag anar, och det på goda grunder, att vi i nästa liv, av högre ort och välvilliga källor och av olika anledningar, får vissa omläxor och en hel del nya uppgifter, och får med oss en del insikter och ett och annat sanningens ord inför den nya inkarnationen. Och då gäller det att ha öronen öppna och ta in vad som sägs, tänker jag för säkert kommer just då essenser av både det redan genomlevda och det kommande att vara i fokus, för att sen, igen förpassas till det fördolda och det som antagligen ska vara de förborgade hemligheter som det måste vara innan vi ska spela våra roller i kommande dramatik, komedier och tragedier.
Jag tror nämligen på själavandring och på reinkarnationen för den är fullt logisk för mig. Och den tilldelar dessutom så sympatiskt och i god demokratisk ordning ALLA en andra chans för att vi antagligen tillsammans, så småningom ska kunna göra den här jorden till en bättre plats.
Själavandringen fanns förresten en gång med i bibeltexten men blev som jag förstår struken vid ett större kyrkomöte långt bak i kristendomens historia. Och, vem vet, kanske… för att varken kyrkan eller folket i allmänhet då ännu inte var mogna och redo för den här främmande, förmodligen ganska kontroversiella tanken som ju skulle ha skakat om många kristna människors trosvissa uppfattningar kring livet efter döden efter vår stund på jorden. Men faktum är det att Jesus själv “på den tredje dagen” ju återuppstod från döden och efter åtta dagar visade sig för sina lärjungar igen. Då vidrörde lärjungen Tomas – “Tomas tvivlaren” på Jesus uppmaning hans sår och blev övertygad om att han faktiskt stod där framför dem igen som en levande människa.
Den här kunskapsbanken som vi skaffar oss genom våra olika inkarnationer den är, vill jag påstå alltid bara vårt eget ansvar, aldrig nån annans! Och när livet kärvar och man gjort felinvesteringar, missat nåt bättre och mer värdefullt och klantat till det hela, och framför allt… om man gjort illa människor och djur, så blir det därför helt poänglöst att skylla på nån annan, grannen, en jobbarkompis, Gud, eller nån annan högre makt….!
För det är bara du själv som är kontoinnehavaren och som förväntas ha full koll på in- och- uttagen, prioriteringar och val….! Och DET är ett mandat att vårda och värdesätta som vi inte alltid är medvetna om att vi har!
