Det här skulle jag vilja säga till mig själv i mina olika åldrar och i en del omständigheter som jag hittills har genomlevt, och jag tackar själ och hjärta som har gjort ett så bra jobb med mig!

Ett kärt och omtyckt inlägg läst av många, förstås skrivet av mig och nu i en mer uppdaterad och något modifierad repris.

Som ett träd som en gång… var en tunn, men livskraftig stjälk lite nyvaken, med både bävan och förundran darrar i vinden inför Varandet och som med just sina alldeles egna förutsättningar fått livets och växandets gåva. Så ser jag på det att få bli – och vara till, en liten stund på den här jorden.

Och jag ser gärna tillbaka på det som varit och farit, med – och  förbi mig, under mitt hittills 70 – åriga liv. Och om jag nu vänder mig bakåt och mot min historia och om jag kunde… skulle jag vilja säga till mig själv i de olika åldrar och de upplagor som jag en gång levat och varit:

Till den alldeles NYFÖDDA Ann Liselotte den 12 maj 1954 en tidig kväll där på Oskarshamns BB under en försiktigt vårblå himmel:

Välkommen lilla Ann till den här spännande oförutsägbara tillställningen som är gåvan att leva och existera!

Jag är din själ och trogna följeslagare som, ännu en gång, har flyttat in i din lilla nyfödda kropp. Tillsammans ska vi från detta NU navigera oss fram mot en framtid i bästa möjliga samarbete, genom den tid av år och dagar som du den här gången och med dina redskap, har fått att förvalta och fylla ut. Jag känner att du redan är full av en del motstridiga känslor i ditt lilla oroliga hjärta och  att du är både glad och lite rädd… in för vad som ska komma och var du har hamnat den här gången.  Men var lugn och ta ett steg i taget och försök känna in den kärlek och trygghet, som hur det än ser ut omkring dig finns där, för du ÄR sedd och älskad, tvivla aldrig på det!

Till den 10 åriga Ann 1964, i ett progressivt 60 – tal där så mycket nytt hände i samhället:

Du har redan upplevt lite…för mycket av det som inte barn ska behöva uppleva och du håller på att tappa tron på att det ska bli bättre, men SOM du kämpar och spelar vuxen i tron att kunna hjälpa dina föräldrar. Tappa inte hoppet lilla, men starka du, för ljuset i tunneln väntar troget på dig och saker BLIR bättre! Och medan du väntar glöm inte bort att tycka om dig själv och SE ditt oförstörbara värde och att du som sagt, ÄR älskad och sedd från en annan dimension och existens. Och trösta dig med att din mammas kärlek är stark men störd och hämmad och når inte alltid fram till dig.

Till den 20 – åriga Ann en gång på på 70 -talet i de supervida byxbenens och den bruna färgens storhetstid:

Jag blir så innerligt glad över att se mig som den unga nyblivna mamman  och min förstfödda lilla Johanna som jag älskar över allt på jorden! Men vill säga att, tänk på att du inte kan läka dina egna sår genom att försöka vara alldeles perfekt för att bevisa för dig själv att du duger och gör allt rätt i dina omsorger som mamma och människa. Ge lite av ditt hjärtas omtankar också till dig själv för det är du VÄRD!

Till den 30 – åriga Ann:

Var stolt över den du är och har blivit och för att du så rätt har hamnat i ett vårdyrke där du gör ett jättebra jobb och sticker ut med dina fria tankar och ditt inkännande med patienterna! Och för att du nu fött tre fina barn till världen som du ger så mycket tid och närvaro och för att du verkligen ser dom och alltid strävar efter att lyssna på deras frågor och undringar, fast du själv ofta är orolig och långt i från lugn och trygg!

Till den 40 -åriga Ann :

Nu är du på god väg och bort från en del långvariga svårigheter och framför dig  väntar nåt nytt och ganska livsomvälvande som, om du bara visste… kommer att ge dig mod och en rejäl skjuts framåt i din utveckling och stärka ditt självförtroende! Men jag vet att du aldrig kommer att tappa kontakten med ditt ursprung och din historia och att du är tacksam för ALLT du varit med om.

Till 50 – åringen Ann :

Så här bra som du har fått det nu har du aldrig förut haft det i ditt liv… och så mycket lugn och trygghet spiller över på din omgivning och allt du gör. Njut nu och tvivla inte på att det fortsätter, och var inte så sträng mot dig själv när du inte orkar allt det du vill göra och uppnå i dig själv! Du är…på väg framåt mot nya insikter och du kommer att älska det!

Till den 60 – åriga Ann:

Du har inte svårt för att åldras för du har alla åldrar kvar – och nära dig och det är så fint att se! Men du har ännu inte förstått att du måste hitta kärleken till dig själv och ta ett fast och beständigt tag om den, utan att tro att du måste förtjäna den! Du är inte “ful och tjock” som du fick höra av din pappa! Hans ord ÄR ingen sanning och ingen tatuering, utan ett elakt och oförlåtligt påhopp på sitt eget barn. Och ord som NU för länge sen har förintats av alla goda krafter och kommer aldrig att gå in i dina öron igen!

Till den i dag 70 – åriga flickan Ann :

Numera ser du på dig själv med mer kärlek och en större förståelse för sambanden i livet. Och du har äntligen försonats med de brister som du, liksom alla andra har och det är jag så glad för! Din familj och ditt skrivande är din healing och din läkedom och det som lyfter dig när du då och då, faller ner i uppgivenhet över att inte riktigt räcka till för dom som du ser behöver dig. Tänk inte så och låt andra hjälpa dig när du själv behöver avlastas och bekymra dig inte för allt och alla! För det är inte bra för dig och genom det inte bra för nån annan heller, eftersom den oron skadar ditt hjärta och styr dig med samma mönster som när du var barn. Att bryta den ovanan blir nog en av dina största utmaningar och det blir nog inte helt lätt, men det ska du klara… det också! Med kärlek från din evigt förbundne SJÄL och vän!