Det finns så många olika ensamheter som svider och gör ont och jag ber till högre makter: Snälla…låt ingen enda människa, eller djur, finnas till som ingen tycker om, och ge åt ingen ett kärlekslöst liv!

Som jag tror, så är den svåraste av alla, den att vara ensam och känna sig som en solitär, en främling i den här världen. Och för dom människorna, för vilka känslan ibland är att liksom bara gästa verkligheten…. Ett ständigt utanförskap och att färdas som med en gåta som förblir olöst… och livet blir då en ständig tyngd att att bära på. För vissa tycks ingen kärlek alls att få och en ständig längtan är som deras arvedel i livet. För alla dom här människorna ber jag i dag en bön :

Kära Du där uppe som har makten att i det större perspektivet styra världen, till dig vars hand, jag tror kan ingripa och lindra nöd och plågor, ber jag min bön:

Snälla… låt ingen enda människa finnas till som ingen tycker om! Håll din skyddande stora hand över de ledsna och ensamma och över dom som inte blivit sedda och som ännu inte har fått känna kärlek i sitt bröst.

Jag ber…ge upprättelse åt dom som orätt blivit undanknuffade, förringade och aldrig riktigt lyssnade på! Ge dom huvudroller, låt ljuset belysa dom… låt dom bli sedda och bekräftade, ge åt dom alla revansch!

Snälla Du, där uppe bakom moln och regnbåge… ge hopp och livsglädje tillbaka till dom som tappat det och tvivlar och som resignerat  där i mörkrets gränder! Torka tårar åt dom som inte längre själva orkar, och ge tröst till dom tröstlösa, och ge dom rättmätigt…ljuset i tillvaron tillbaka!