Att bara sitta och grunna så där lite mållöst det är en ganska underskattad sysselsättning som jag gärna ägnar mig åt och tipsar andra om, för då kan mogna insikter och klarheter dyka upp som annars låter vänta på sig och ibland ett helt liv!

Nog är det så att uttrycket GRUNNA inte längre används lika ofta som förut. Det “förut” som absolut var mer generöst än nu när det gäller TID. I den meningen att tiden, åtminstone för mig, ofta då upplevdes som fullt tillräcklig eller till och med överflödig och mer sällan så där stressande otillräcklig som nu. Och det var ju förutsägbart och visar sig med all önskvärd tydlighet… att  ju mer vi jobbar och desto fler aktiviteter, åtagande och engagemang vi ägnar oss åt-  har – och skaffar oss, blir följden att vi hela tiden får fler saker och ting som vi måste ta hand om pröva. Och mitt i denna kommersiella cirkus måste vi ju ta hand och vårda våra familjer och andra relationer och sympatiskt ofta också en hund eller annat husdjur. Och allt kräver oavvisligen sin tid. 

 

Och ALLT detta ÄTER självklart och konstant på TIDENS KAKA som ju inte.. har blivit större med tidens gång, utan som nu MÅSTE “mätta” så många tidshungriga, giriga munnar och svara på SÅ många olika behov och krav! Men att tiden sannolikt inte kan eller ska…baka några nya, för brukarna, större tillräckligt stora kakor, det visade sig ganska snart för oss, och ur den vissheten uppstår mången frustration, där är vi idag!

 

Och eftersom ju språkets ord och uttryck speglar tidsanda och samhällsklimat och inte…minst värderingar och till och med människosyn, så är förstås  begreppet “grunna” inte längre lika relevant och lite gammaldags för en del. Eftersom det stjäl  av den dyrbara tid som vi är så vana vid att behöva använda till mer “nödvändiga” saker och för att tid och jakten på den, mer än någonsin är ren överlevnad för oss i dag.  

 

Därför ser en del av oss på de här stunderna av kontemplation som att det är en tidstjuv, när det istället… GER och tillför tiden och livet ett betydande mervärde som gör oss starkare och friskare och främjar vår utveckling,  och det på flera plan faktiskt! Och det är i den aspekten, i ett GRUNT och ytligt betraktande av saker och ting, det är där…som vi missar så troligt mycket och blir blinda för det som har kommit i obalans i våra hektiska liv och inför det som vi SÅ väl skulle behöva göra nåt åt! 

Det jag upplever i stunder av “grunnerier” är att tankarna i gott sällskap med känslor, så himla skönt då FÖR mitt medvetande framåt, har kontrollen och INTE jag! Det är en lugn, vänlig och behaglig framfart och så skönt att då och då kunna grunna och GRUNDA sig, istället för att alltid grubbla och tänka som kräver den egna styrda tankekraften och min kontroll, en kontroll som jag i mycket ogillar att vara beroende av. 

 

Och det är så uppenbart att det här är avsikten, att ett högre för ändamålet avsett medvetande ska… styra framfarten för den är satt att göra det, och förmodligen bäst på att få oss dit till den punkt där vi i ett närmast meditativt  tillstånd, kan begrunda tillvaron med en lite djupare eftertanke. Kanske lära oss nåt och mer förstå vår historia, nuet och delar av vår framtid… Och blir vi mer upplysta och lite klokare  så ska vi tänka på att vi kanske faktiskt kan dela med oss av det och kanske uttrycka det i en bok eller genom att måla en tavla, för DET är inget som bara är möjligt för en etablerad konstnär, författare eller filosof ! 

För jag är övertygad om att precis vem som helst kan göra det, bara den människan öppnar sitt hjärta och sätter sin fulla tro till att man faktiskt kan nå både kunskaper och klarhet och ge till andra när man tillåter sig själv att bli en mer GRUNNANDE person och  då hittar det i en större närvaro i sig själv!

Och jag tänker i det här sammanhanget på man när man var liten och ibland hörde vuxna säga att det var lika med att vara lat och uppenbart… irriterande overksam om någon tog sig för att bara sitta ner och grunna lite och Gud bevars…utan att just då “ha nåt för händerna”. Då slog gärna moralens stora överskuggande rovfågel ner över ett offer och satte sina vassa klor i det. 

Och jag kunde märka att det omdömet det fick oftare en “förväntat redig karl” som  av både kvinnor och andra män ansågs kunna vara typ “karl för sin hatt” om de bara hade den yttre, synbara fysiken, för den ansågs nog förr och mer än nu avgörande för ens förmågor, och det oberoende av de flesta andra omständigheter. Vilket kunde bli en plåga för den som till exempel hade psykiska problem , mådde verkligt dåligt och för vilken att kunna fungera i ett dagligt arbete, då var en ren omöjlighet. 

För att inte tala om hur intoleranta personer såg på ett och annat så kallat “original”  som var lite udda och på deras arbetsmoral… En okänslig inställning till dom som jag ofta tyckte var snälla och sympatiska människor men som inte riktigt klarade av att hoppa in och figurera i det vanliga mönstret med allt vad det kunde kräva och förväntas av en samhällsmedborgare. 

Men vad många inte visste var att det här var en typ av människor som inte sällan var just “original” i den bästa bemärkelsen och som i sina grubblerier och som de drömmare dom ibland var, nog många av dom hade kunnat berika världen med för mänskligheten stora och betydande insikter, kunskaper som tyvärr majoriteten av dom gick i graven med. 

Men mellan karlar  (om de inte hade tagit sig några glas… och var mer ilskna och gapiga) och från deras munnar kom den här kritiken inför drömmande och grubblande lata män, mer indirekt och inte rakt i ansiktet. Som den kunde från hårt arbetande kvinnor emellan, som förståeligt ofta var irriterade på sina män för att de inte var rustade så att de kunde vara behjälpliga i hem och hushåll eller med barnen, eller ännu värre.. inte kunde hålla ut i ett dagligt jobb.  

Men karlarna var antagligen ganska trötta dom också efter en dag i de grova nävarnas arbete, och försökte förstås få sig en stunds vila och kanske just, “grunna” lite över dagen som varit eller fundera  över nåt annat som låg i tanken just då. För män har ju liksom vi kvinnor också alltid varit människor med fel och brister, styrkor och förtjänster, och inte alla av dom onda själviska och elaka, och vi har båda könen varit ett offer för en förväntan på hur en riktig karl eller kvinna “ska” vara och det har inte gjort saker bättre…det tycker jag man i rättvisans namn ska se. 

Men olika människor har förstås olika behov av det här eller kanske alltför stressade bara flyr i från en sån återhämtning utan att förstå vilken nytta det faktiskt skulle göra. Och vi lever nu förvisso inte längre i eftertankarnas eller “grunnandets” tidevarv, utan är många av oss, hjärntvättade med den tron att vi hela tiden MÅSTE hålla tempot på topp både på jobbet och privat, och se till att hjulen rullar på.   

Men jag tror faktiskt att vi snart har nått vägs ände i vår prestations – och perfektionskultur, och att det tokstyrda “gummibandet” i den nutida människan förmodligen inte så länge till håller… för fler tvingande bindningar med orimliga uttänjningar i oss. För det har varit förutsägbart rätt så länge och en hel del tyder på att vi nu tillsammans MÅSTE sätta ner, typ… alla fötter vi har, för vi blir allt mer en betydande del av den skadliga “klimatförändring” också i samhällskulturen. En förändring som dom flesta av oss egentligen inte vill ha, och allt för ofta bränner vårt ljus – oss själva… och i båda ändar samtidigt, vilket förstås är ohållbart i längden om man inte vill ta dö på sig själv. 

Och att vi då, som är lika med NU… MÅSTE växla ner hastigheten i oss själva på alla de vägar som vi drar fram på i vår vardag! För livet är gåvan och ska levas på bästa sätt medan det pågår, och faktum är att vi går mot döden var vi går och borde därför förvalta våra dagar, relationer och göromål väl och förstå värdet av det vi fått till skänks! 

Och då behöver vi, tror jag, GRUNDA oss i det djupaste av vårt medvetande för att hitta TILLBAKA dit… till den ursprungs – punkt där vi på riktigt… känner att vi INTE längre av oss själva och omvärlden ÄR värderade huvudsakligen utifrån det vi GÖR, utan i det fulla ljuset av vilka vi ÄR! Och INSE att vi får vara sårbara och mänskligt ofullkomliga och att vi ibland faktiskt inte  behöver orka, det som egentligen är MENAT att vi inte ska orka! För det är bara i den insikten som vi kan förstå och tillämpa all villkorslös mellanmänsklig kärlek, inklusive den till oss själva!

Och jag vill påstå att ett bra hjälpmedel för att ta sig fram till den insikten och det värdet i oss själva, det är att faktiskt att unna sig en stund av stillhet och begrundande varje dag, och prioritera det före nåt annat som inte HAR det mervärdet! Bara sitta rakt upp och ner och låta tankarna flyta fram precis som dom vill utan kontroll eller någon form av styrning från den viljestyrda delen av våra hjärnor. För det är DÄR och DÅ som vi kan få förståelse, kunskaper och insikter bortom dom som våra jordiska lärosäten har att erbjuda oss!

annsandrum

Jag heter Ann, och i mitt Andliga Rum är du varmt välkommen att stiga in! Där kommer du att möta mig i valda delar av min vardag och du kommer garanterat att få ta del av mina bakåtblickar i ett bitvis ganska brokigt liv med mycket glädje men också med en del uppförsbackar. Jag är utbildad undersköterska med lång erfarenhet av möten med människor. Under åren har jag studerat vårdvetenskap, undervisat lite i Kris - och sorgearbete och alltid jobbat hårt för att förbättra och utveckla vård och omsorg av äldre och demenssjuka. med egna koncept har jag också föreläst i ämnet. Under de senaste åren jobbade jag en tid som diakonassistent inom Svenska kyrkan. Jag har alltid skrivit i olika former och är intresserad av andliga och filosofiska frågor och tar gärna ner dem på ett vardagligt plan för att få livsbränsle.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *