Som liten hörde jag ibland min mamma med tårade ögon säga, att ” jag är ju helt maktlös.” Och hon var verkligen det… i sitt / vårt hem, för hon stod under viljan av en man som var en verklig despot. Lyckligtvis hade hon mycket medinflytande och ansvar i sitt yrke, och det tror jag räddade henne på flera sätt. Men jag undrar om det inte var redan då som jag började fundera över hur det bryter ner en människa att inte ha varken makt eller inflytande, och minst av allt trygghet eller kärlek. Särskilt om härskaren, som i det här fallet, var en närstående man.
I dag steg ordet MAKT så envist fram i mig, ville bli genomlyst och jag fick en del tankar… Vi talar ofta om värdet av att HA MAKT, och hur det är att SAKNA den och det är en viktigt reflektion. Men mer sällan ställer vi oss frågan VAD makt egentligen är… och vad den kan betyda för olika människor och sammanhang. Och oftare skulle vi, tycker jag, tala om den goda kraft som MEDINFLYTANDET är i en demokratisk värld.
Och för min del känner jag att själva ordet MAKT per aktuell definition, i min smak klingar lite för mycket i otakt… med ropen om fred, vänlighet och allas lika värde och betydelse…Och att den mer och mer tenderar att bli överanvänd och ibland automatiskt utgår från makt- för maktens egen skull…och att så mycket av det här handlar om PRESTIGE. Kanske för att makt har blivit en hysteriskt överskattad statusmarkör och lika med att vara “sexig,” attraktiv och het på den växande misantropiska “ta för dig” marknaden…
Jag tycker att det nu, mer än förut, luktar svavel, krigföring och onyanserad argumentation i de allmänna maktanspråken… Och tror faktiskt att det här, hos vilken tuff maktutövare som helst… hör ihop med RÄDSLOR som en reaktion på att världen blivit farligare, mer orolig och tävlingsinriktad. . För det är då, som vi i vår otrygghet laddar våra “vapen” startar krig och höjer hårda, knutna nävar och då kan få smaka på makten…och att det då blir detsamma som en RUSTNING för en del i grunden…rädda människor. I tron på att genom det… få en större bit av maktens kaka och då stå säker, allt för att samla trygghet…Och i spåren av den utvecklingen i en människa kan risken för maktmissbruk – och beroende visa sig…!
Jag för min del tror inte på makten som det universalmedel som det av många anses vara. Och jag tycker bättre om det mer mjuka, sympatiska ordet MEDINFLYTANDE och när det finns mellan oss på lika villkor. Och jag tror på mindre makt och – jaktmarker, som jag tror… i sin tur ger färre beroende maktknarkare, och jag tror på att den som har stor makt bör vara en allt igenom, mentalt frisk människa som garanterat…har kontakt med sitt hjärta och sina känslor…! Och så hävdar jag betydelsen av att med fredliga medel, oförminskat behålla makten över sitt eget liv, INTE låta sig själv eller någon annan trampas på ! För den makten den är oinskränkt och tillhör var och en!
