Vi jobbar alla i “trygghetssökar – branchen,” inget tvivel om den saken, och vore jag bara lite mindre otålig så skulle jag vilja skriva ett pjäsmanus om den intressanta iakttagelsen som jag gjort i många år!

Hur coola och kaxiga, tuffa och självsäkert obekymrade vi än ser ut att vara, och hur bra och vattentätt och mer eller mindre omsorgsfullt vi spelar våra roller, som VORE vi alltigenom bestående  av den gamla åtråvärda triaden av egenskaper:

SJÄLVSÄKER, KONTROLLERAD och OSÅRBAR… 

 

 

 

Så är det ändå, vill jag påstå… oftast bara är ett spel för galleriet för att hålla liv i sin image, bygga på sin sociala ställning och stärka sitt anseende. Det där är  ett gammalt och välkänt, egentligen fullt mänskligt beteende och alls inget att moralisera över.

För som alltid när det gäller våra beteenden så finns det bakomliggande orsaker, som i sin tur producerar våra för oss, mest gångbara kognitiva strategier. Och hur olika vi ändå ser ut att vara… så ser jag det som om vi  i ett avseende ALLA jobbar och stretar på i den här “TRYGGHETSBRANCHEN”…

En branch som i takt med att vår värld tycks bli mer och mer orolig och trygghetsfattig, ger oss allt större arbetsfält i vår jakt på trygghet. Där gör vi som de individer vi är, olika insatser, jobbar olika mycket, och med skilda vertyg och olika inriktningar. För som alla andra “brancher” så är vi som trygghetssökare inte heller en homogen grupp.

Det finns de bland oss som med en beundransvärt filantropisk hängivenhet söker, och samlar trygghet INTE bara för sitt eget bästa, utan för det stora kollektivet utanför sig själva, genom osjälviskt arbete. Heder åt dem!

För andra räcker av olika skäl energin och motivationen bara till att skapa den dagliga, absolut nödvändiga trygghetsdosen för att orka med att bara leva… Och bland dem finns människor som måste ha en alldeles egen förutsägbar och systematisk ordning  på ting och tankar omkring sig för att få ihop den dosen. Och för att kunna känna trygghet, behöver de ofta vara i eget sällskap och blir lätt störda av omgivningen .

Bristvaran för den här kategorin, som annars inte sällan har många begåvningar, är ofta förmågan till FLEXIBILITET. Och när de då tvingas gå utanför sina egna tankar och mönster och måste lämna sin hemvist på olika plan, kan deras trygghet rasa och då kan KAOS inträda på nolltid! Förmodligen skulle de här människorna behöva lite mer av “kaoserfarenhet” utanför sig själva… där ordningen, stegvis… blir återställd av ett ANNAT tänkesätt, än deras eget och få en större öppenhet för just, flexibilitet…!

Själv tillhör jag mer den motsatta polen och jag tror banne mig att jag faktiskt… har min ganska stora kaoserfarenhet att tacka för det. Och i mitt dagliga sökande efter trygghet för mig och min inre krets av nära och kära, har jag ofta stor hjälp av att kunna vara flexibel och vet att den livlinan ofta håller.

Och jag VET också av erfarenhet att “KAOS ÄR GRANNE MED  GUD..” och att tryggheten KAN stå på vänt,  utan att försvinna… och dyka upp igen! Men min svaghet är den att jag av gammal vana/ ovana FÖR lätt hakar på en kaosberedskap och “målar fan på väggen” i onödan. Och det är inte så bra…Men den akilleshälen jobbar jag ständigt på.

Mellan de här exemplen på hur vi förhåller oss till behovet av trygghet finns förstås ett ANTAL andra olika “jobbsätt”. Men den saken är säker… att vi är alla trygghetsjobbare och jobbar under SAMMA “branchtak” men med olika verktyg! Och det här är en väldigt bra vetskap om varandra att HA och FÖRSTÅ tycker jag!

Och jag tycker det här är så intressant och bespetsar mig på att skriva ett pjäsmanus om det här i mitt nästa liv…hihi, tror jag! 

annsandrum

Jag heter Ann, och i mitt Andliga Rum är du varmt välkommen att stiga in! Där kommer du att möta mig i valda delar av min vardag och du kommer garanterat att få ta del av mina bakåtblickar i ett bitvis ganska brokigt liv med mycket glädje men också med en del uppförsbackar. Jag är utbildad undersköterska med lång erfarenhet av möten med människor. Under åren har jag studerat vårdvetenskap, undervisat lite i Kris - och sorgearbete och alltid jobbat hårt för att förbättra och utveckla vård och omsorg av äldre och demenssjuka. med egna koncept har jag också föreläst i ämnet. Under de senaste åren jobbade jag en tid som diakonassistent inom Svenska kyrkan. Jag har alltid skrivit i olika former och är intresserad av andliga och filosofiska frågor och tar gärna ner dem på ett vardagligt plan för att få livsbränsle.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *