Att äga lyckan av ett starkt och bra, vad jag kallar, PSYKISKT IMMUNFÖRSVAR, det är ingen dålig del i den mänskliga utrustningen i dessa dagar, eller överhuvudtaget, förstås tänker jag. .. Därmed inte sagt att jag själv är innehavare av ett sånt. Men jag ligger väl, trots en känslig natur, ändå på den bättre sidan av ett medelvärde av den psykiska motståndskraften, om jag får göra en egen lekmannamässig bedömning av den saken.
Det blir ju då inte någon särskilt objektiv värdering, snarare ganska subjektiv, men jag litar ändå, en hel del på mina erfarenheter av de prövningar och påfrestningar som livet serverat mig och hur jag har klarat dem. Och det viktigaste av allt: OM och HUR, jag tacklar dem och använder de här ibland ganska dyrbara, inhämtade lärdomarna när jag möter nya prövningar och påfrestningar. Och om jag då är klok nog att klart och oförvanskat se mönster, samband och orsaker i olika sammanhang, och genom det snäppa upp mina kunskaper.
Det psykiska – mentala immunförsvaret ser jag för mina ögon som till väsentliga delar jämförbart med det kroppsliga och de båda är sammankopplade. I det att immunförsvaret i båda fallen så klurigt känner igen, eller det motsatta – är främmande inför, ett virus eller en bakterie, eller att psykets försvarsenhet gör samma inspektering och utvärdering av en psykisk känslomässig påfrestning.
Och har då vårt mentala försvar tidigare i våra liv konfronterat, jobbat med, och till slut också avväpnat invasionen av tunga bördor och lotsat oss genom smärtsamma törnesnår när vi mått riktigt psykiskt dåligt.
DÅ har vi, föreställer jag mig, ett visst mått av antikroppar mot den typen och graden av mental belastning, och det kan vi också känna… och faktiskt lita på den tillgången!
Det här är några tankar som jag vill dela vidare, för det kan kanske stärka våra psykiska immunförsvar i svåra lägen. Alltså, att påminna sig själv om alla de tillfällen i livet som man förut faktiskt HAR härdat ut och klarat sig igenom, sånt som man i början upplevde som outhärdligt! Och vara stolt för det och att genom det har förstärkt sin inre mentala styrka!
Men hur gör man då för att överleva rent psykiskt när tillvaron som nu, vänts upp och ner och ser ut på ett sätt som ingen enda människa förut har upplevt i modern tid? För den här exponeringen av oro för liv och hälsa, och för mycket annat som vi så länge tagit för givet, den känner inte våra psyken igen, den är främmande, och inför coronaångesten har vi därför liksom ingen immunitet och det känns …
Vad kan vi då göra för att stärka vårt psykiska immunförsvar och vad kan jorda oss och ge lite djupare tröst just nu..? Ja, förutom att försöka fortsätta göra allt det där som vi tycker särskilt mycket om och som lugnar oss och gör oss glada, så tror jag faktiskt att vi skulle kunna se hoppfullt på det att människan genom evolutionen, och sen urminnes tider förut, HAR upplevt många pandemier, skoningslösa långvariga krig och för oss ofattbar fattigdom och nöd där det trots, stora mänskliga förluster, alltid har funnits människor, om än en mindre del, som faktiskt har överlevt och klarat sig!
Och det säger mig att det nedärvt i oss måste finnas ett visst igenkännande för den psykiska belastning som vi känner just nu många av oss… Och att urtidsmänniskans i oss genom det nedärvda, och som ett av mig kallat psykiska immunförsvar i någon mån kan minnas och ge oss verktyg att klara..
Och i den tron kan jag själv hitta en tröst…för precis som vi i det här livet har alla våra genomlevda åldrar kvar inom oss, så har vi förstås i vårt DNA – i arvsmassan, kvar spåren av urtidsmänniskans liv och leverne,och de skyddsinstinkter som hjälpte dem när katastrofer kom och gick i deras liv..
