Det är som om ett visst mått av “trygghetsnarkomani” ligger djupt inbäddat i den mänskliga naturen och det är ju inte så konstigt eftersom vi oftast är lugnare, ser med mer rationell blick och är mer jordnära när vi upplever oss vara trygga, var och en på sitt sätt och utifrån SIN definition.
Men ska vi då komma nånstans i vår utveckling och vill vi satsa på någon typ av förändring som sparkar oss så där lite lagom bestämt i baken och sätter oss i framåtrörelse, ja då bara MÅSTE man ha modet att släppa taget om trygghetens stora näve och faktiskt TA språnget ut i den osäkerhet och de nya omständigheter som en ofta nödvändig och väl motiverad FÖRÄNDRING innebär!
Ibland kan man känna att det är dags att byta riktning i tillvaron, styra upp gamla improduktiva mönster eller att faktiskt samla ihop sig och se sig själv i ögonen för att kunna jobba hårdare mot att bli en lite bättre människa. Och då ÄR någon form av förändringsarbete den enda framkomliga vägen dit.
För en del människor är förändringar rena gränslösheten, farliga äventyr och nära nog som att bestiga Mont Everst… och näst intill omöjligt. Och den optimala tryggheten ligger då förmodligen hos den kategorin i att krampaktigt hålla fast vid övertygelsen om att “man vet vad man har men inte vad man får.”
Och fast man nånstans VET att man skulle må bra av att ändra på ett och annat, så är det lätt att man resignerar och vilar i tron att ” allt är ändå kört”och kanske fastnar i en växande bitterhet och kommer ingenstans. Bakom det ligger förstås den stora rädslan för att förlora mer än man kanske vinner och att den trygga lunken och förutsägbarheten minskar eller försvinner helt.
För andra har tryggheten blivit att hålla kvar vid ett ID där man varje dag är en pålitlig “beställningstjänst” som svarar sin omgivning på ett förväntat beteende, genom att plikttoget leverera prestation och framgång, och som TROR att man genom det utvecklas och går framåt. MEN i själva verket har man inte sällan stagnerat och tappat bort sig själv. För en sån person kan att “gå i väggen” att tröttna på krav och perfektion och att sätta ner foten, bli den bästa av förändringar och räddningen upp ur djupet av samlad trygghetsöverskattning!
Det GÅR att BLI den man ÄNNU INTE Är men VILL BLI…! Och det är egentligen ALDRIG försent att byta sin personliga logga eller kassera sitt ibland ytliga missvisande varumärke som människa! För det är nämligen så vist inrättat ATT förändringskraften är tillgänglig dygnet runt! Och den tillhandahåller också, en liten… för ändamålet behändig, soptunna… där man skönt och samvetslöst, samtidigt kan kasta sina gamla rädslor som länge stått i vägen för nåt nytt.
Men man bör tänka på att en förändringsvind kan blåsa och göra tjänst, och har samma förändringspotential i båda riktningarna… beroende på vad man innerst vill och vilka energier man laddar sig själv med…! Så här får man vara sina tankars egen portvakt och hålla koll på vad man släpper in i sitt medvetande!
För en önskad förändring kan lika gärna bli ett “fulbeteende” ISTÄLLET för ett steg i en positiv utveckling, beroende på om man låter negativa, förbittrade tankar bli bränslet i en förändring eller eldar med motsatta, goda energier! Så där har vi alltid ett val att göra och efterföljande konsekvenser att förvalta och ta ansvar för!
Men det är ALDRIG försent att bärga hem modet som krävs för att kunna ändra på sig själv och ta en NY ROLL i besittning, och alls inte omöjligt att befria sig från hämmande rädslor!
