“Besiktat och klart” (spökstädat…) borde kanske också gälla hus…
Nu har vi krupit ner i vår stora sköna säng och sovit ett antal nätter, ätit våra goa middagar, och för inte tala om alla mysiga långdragna fikastunder som vi haft i vårt nya hem i nu över två månader. Tacksamhet för detta ! Vi trivs, och styr och vi ordnar fortfarande för att få saker på plats i den makliga takt som anstår oss, vi i den priviligerade grupp som inte längre behöver gå till jobbet nån annanstans än hemma hos sig själva.
Vi fick ju faktiskt höra av säljarna ( men först när kontraktet var påskrivet och klart… förstås) att det hänt ett och annat oönskat här som har skrämt och ställt upp en del frågetecken..
“Spöka”… tänker jag, det kan det minsann göra var som helst oberoende av ålder på ett hus, för vi kan alla dra med oss olika mängder energier och oroligheter som då förstås adderas till de som redan finns på plats. Och ibland kan det bli en minst sagt rörig och ostyrig mix som vi olika mycket, men ibland inte alls, kan dra till oss som en oönskad energikostym. Och konsekvenserna av det är inte alltid begränsade till “bara lite spännande händelser, ” utan kan bli inte bara oroligt utan också jobbigt, och till och med plågsamt för en familj.
Och stiger det här till den sistnämnda graden då måste man be om hjälp utifrån, av en bra och seriös husrensare som då får agera mottagare och tolk av de energimeddelanden, det ärende som andevärdens sändare på olika sätt, har försökt komma igenom med i syfte att nå fram till den eller dem, som det berör.
Men för att återgå till vårt nya hem och vad som händer här, så går det ju inte att bortse från att ett gammalt hus i sig naturligtvis härbärgerar stora mängder av energiminnen som för den som kan uppfatta dem, då och då passerar förbi. Ibland som en mycket förtätad, högkoncentrerad stämning som nyper tag i en på det där speciella, typ, elektrifierande sättet. Eller i former av mer eller mindre tydliga kvarlämningar av en närvaro och lite dunkla, undflyende skuggor från en annan tid och verklighet.
Ganska förutsägbart, och fast vår bestämt neutrala förhandsinställning, så kunde vi nästan direkt snappa upp ett och annat under rubriken “svårt eller omöjligt att per logiskt tänkande förklara eller avvisa”. Och en natt då min yngste son som liksom sin syster sen han var barn varit medialt mottaglig och öppen, övernattade när han hjälpte oss med flytten så hände följande:
Efter att han sovit några timmar så vaknar han av att en kvinnoröst som han inte kände igen tydligt viskar hans namn precis utanför det öppna fönster, flera gånger. Varken han eller vi känner någon människa i närheten eller på orten överhuvudtaget. Det var i övrigt helt tyst, och hans hund som är en riktig vakthund som annars larmar på minsta ljud reagerade inte alls. Och jag som fortfarande var vaken vid den tiden och låg och läste i rummet precis bredvid, hörde inget alls.
Han gick upp och tittade ut genom fönstret men allt var tyst både ute och inne och han tyckte det hela kändes konstigt och det lämnade honom med en obehaglig känsla men han somnade sen om igen. Vi pratade om det dagen efter och var överens om att det onekligen var lite “speciellt”.
En lördagförmiddag för ungefär en månad sen strålade solen genom glasdörrarna på vårt uterum och min dotter kom på besök och tog vägen in, genom just uterummet. När hon kom in kunde hon berätta att hon sett märkliga avtryck av två par större händer på fram – respektive – baksidan av inglasningen längst upp, som om nån skulle kunnat ha varit uppe på uterummets tak och tryckt sina händer mot glaset…vilket vi visste var helt osannolikt.
Vi var alla helt klara över att dessa handavtryck INTE funnits där förut, eftersom vi suttit där och tittat ut mot den fina utsikten när vi fikat dagarna innan. Och alla glaspartier var nyputsade vid tillträdet och ingen av oss skulle komma på tanken att sträcka oss så högt upp för att helt omotiverat göra de här handavtrycken.
Vi lät ett par vara kvar och de finns där fortfarande varje tidig morgon, trots olika typer av väder och en del regn under dagtid. Bara “fingrarna” har flutit ut en del och blivit tjockare.
Vi tog ett foto som tyvärr inte blev så bra och ni kan se det ena här, som strax därefter flöt bort för att liksom återuppstå nästa morgon. Det här var dagarna efter att jag intensifierat mina böner om änglabeskydd och rening. Och även om det här, för en utomstående kan verka bagatellartat eller kanske heltokigt, så kändes det onekligen lite omskakande, för det var så tydligt avvikande och oväntat på plats och ställe.
Men ganska fort kände jag att det här mycket väl, för oss som “tror” på en metasfysisk verklighet, kan vara ett mycket vackert svar på min bön om preventiv hjälp och änglabeskydd för det har onekligen funnits en viss oro i luften i vår nya, annars så älskade boning. Sånt känner man nämligen nästan undantagslöst in när man är öppen för det. Men den förmågan är på inget sätt, lika med att alltid kunna tolka det man upplever. Men det här avtrycket gav mig intuitivt känslan av, från två riktningar, skyddande omslutande händer och som ett typisk symboliskt, andligt tilltal.
Så hände då, tidigt en morgon i mörkret och innan soluppgången något för oss till synes oförklarligt.
Till saken hör att redan när vi skulle lägga oss och som alltid, noggrant släckte alla lampor och sist i köket, fick se att fläktlampan stod och blinkade BLÅTT… som den aldrig hittills gjort, eller har som funktion att göra. Vi tryckte och tryckte, men inget hjälpte, och till slut fick vi ge upp när jag gjorde ett sista försök och lyckades…!
Vi höll nästan andan för att den inte skulle tändas igen, av sig själv, som den faktiskt gjort, och genom det helt nersläckta, köket gick vi sen in i sovrummet och lade oss. Och, som sagt, eftersom vi/ jag alltid är supernoga med alla lampor och spis och sånt, så vet vi båda att ingen enda lampa lyste när vi lämnade köket.
Vid sextiden var min man uppe för att dricka vatten och såg med en gång att ett väldigt starkt ljus flödande in genom nyckelhålet och när han sen öppnade dörren så vaknade jag av det hör ljuset och undrade vad det kom ifrån.
Och det skulle då visa sig att hela köket var upptänt på alla på två ställen, spotlighten i taket var på högsta läge, och belysning över diskbänken, och som MÅSTE tändas med en liten löst liggande dosa som ligger i ett av köksskåpen, var också den på maxljus…!
Hela köket fullkomligt badade i ljus och det fanns, och finns fortfarande, ingen som helst logisk eller direkt fattbar förklaring till det här.
Man får helt enkelt bara bestämma sig om man ska tycka att det här är så där lagom spännande och ta det som det kommer, när och om det kommer mer…
.
