Jag tror som Tomas Tranströmer säger i dikten “Romanska bågar” att vi består av valv efter valv av upplevda liv och erfarenheter, och jag tycker särskilt mycket om en mening i den dikten:
- “Skäms inte för att du är människa, var stolt! Inne i dig öppnar sig valv bakom valv – oändligt.”
- I Tranströmers i begreppsvärld och i hans för mig magiska, men ändå nånstans för oss alla, naturliga sinnesuppfattningen om de eviga sanningarnas, så återger han just det här vackra citatet som ett tilltal från en viskande ängel.
Under många år levde Tomas Tranströmer, efter en hjärnblödning utan sitt exoressiva språk som stum, men fullt konstnärligt verksam fram till sin död.
Kanske var det så att förlusten av talet förstärkte Tranströmers inre andliga upplevelser eller gjorde dem mer lättillgängliga, tänker jag… Sånt händer inte sällan musiker och konstnärer. För när något sinne slocknar ner så kompenserar hjärnan ofta så vänligt med att förstärka ett annat och det nog i gott samarbete med den utomjordiska världen. Och kanske bidrar en viss avskärmning från omvärlden säkert till en för andliga kontakter fruktbar tystnad.
Jag tror att vi inte bara bär med oss våra valv av det redan upplevda, utan att vi också omger oss med fler lager av medvetande som är kopplat till Altets universella energisamlingar och att det lagringsuttrymmet förstås är oändligt, verkligen oändligt stort och bortom vår jordiska fattbarhet. Och jag har ibland fått flashar av sekundsnabba bilder med högkoncentrerade energier och känslor som gjort att jag känt att jag då på ett oftast välbehagligt sätt, snuddat vid en stämning eller händelse som jag upplevt hemmahörande inte bara i ett föregående liv, utan ibland också i en framtid. En bild av ett skeende som redan finns där i det stora allvisa energifältet i väntan på att bli använt och genomlevt för att också det sen kunna anslutas till de heliga samlingarna i våra inre valv.
Så vem vet… kanske är det så att vi i en mer dunkel mening lever i NU, DÅ och FRAMTIDEN samtidigt och i parallella energimedvetande med bara tunna skiljeväggar mellan, egentligen…? Men att det förstås inte kan, eller ska vara möjligt för oss att hur som helst spontant komma i kontakt med de här frekvenserna i vår vanliga, vardagliga jordbundna verklighet, för det skulle störa och förvirra till den grad att vi nog skulle bli både fysiskt och psykiskt sjuka.
Men genom mediala kontakter på olika sätt får vi ändå nåden av glimtar och förhandsvisningar av våra parallella liv och existenser. Jag kan också föreställa mig att alla dessa energier från olika, men med ändå samma medvetande, mycket väl kan krocka och skapa som rejäla elfel, vilket inte skulle vara så konstigt. Och kanske kan det då också alstra jordisk oro som spökerier och plågsamma poltergeistfenomen…?
Ja, det finns många intressanta trådar att plocka upp inom det metafysiska, men så är det ju det där oavvisliga, att man faktiskt har ett liv här och nu, ett mycket viktigt jobb att sköta och ett avtal att hålla. Och med den saken gör man så gott man kan.
