I dag är det den internationella kvinnodagen och som en HYMN till den vill jag ur det historiska perspektivet lyfta fram, kasta ljus på och GLÄDJAS över de remarkabla kvinnor som under tider av många, VERKLIGT många patriarkala hinder… med hårt arbete blåste liv och verklighet i stora reformer för kvinnosakens bästa!
Stora steg in i ett mer jämlikt samhälle vars positiva efterföljder VI i dag faktiskt åtnjuter och betraktar med självklarhet…! Mitt tack till dessa URSTARKA pionjärer, som tex. Frida Stenhof på bilden nedan och många andra med henne, massor med ljus över deras liv och nedlagda arbete!
Vad jag tycker är så sunt och positivt bland vår tids kvinnor är, att fler och fler talar fritt och öppet om sina politiska sympatier, och att uppfriskande många av dem verkligen INTE tänker rösta som ” gubben”, för de har nämligen numera inte samma politiska smak… det var inte vanligt när jag växte upp. Och det är väl bra att “smaken får vara som baken” också när det gäller politik i familjen utan den solidariska tyngd och de tomma hinder, som nog ibland egentligen, ogenomtänkta politiska arv och traditioner har varit, inte minst för kvinnor gentemot män.
Det är ett friskhetstecken kommen från den kvinnliga urkraften och en SEGER för den så viktiga SJÄLVSTÄNDIGHETEN, den att vi inte längre som det mannens”bihang” vi så länge var, per automatik får – och – tar, mannens politiska identitet när vi slår ihop våra påsar med en partner.
Så fick då efter en mycket låååång kamp Sveriges kvinnor äntligen ” förtroendet ” att så sent som 1921 rösta i allmänna val…! Stanna upp och ta in DEN saken… för det är ett hisnande “nära” tidsperspektiv tycker jag!
Historiskt sett har rösträttsfrågor alltid varit upprörande klass- och genusrelaterade, och man får verkligen ta av sig hatten och buga för de kloka och framsynta kvinnor och en och annan modig man faktiskt, som banat väg och nedlagt det mödosamma arbetet med att lägga grunden för vår tids demokrati och jämställdhet vad gäller kvinnors rösträtt!
Vid den här tiden på 20-talet, fanns det kvinnorörelser vars medlemmar var både förberedda och väl motiverade att fortsätta kampen mot patriarkatet och den förminskande synen på kvinnors möjligheter i samhället. Rätten till rösträtt var ett stort steg fram på den väg som ledde fram till vår tids jämställdhetsförhållande mellan män och kvinnor.
Och det var förstås ingen tillfällighet att de korta kjolarna, de nedhasade midjorna, och de kortklippta frisyrerna i den tidens mode sammanföll med kvinnokampen… För DET uttryckte verkligen FRIHET!
Det tog onekligen lång tid att nå den här kvinnorättigheten, och jag har funderat lite på om det inte har tagit ganska lång tid för kvinnor att tillåta sig att tänka själva när det gäller att rösta i politiska val, oberoende av mannens eller föräldrars politiska traditioner och förväntningar…
Och det är som om vi kvinnor först de senaste decennierna på allvar blivit mer självständiga och väljer vårt parti OAVSETT vad ” gubben ” röstar på, och faktiskt struntar i gamla patriarkala konserverade, lojaliteter! Och det är en TRIUMF för kvinnokraften! Och jag tycker det finaste med kvinnokampens framgångar är att de ger oss rätten att kunna agera, inte bara utifrån vad vi numera har RÄTT att göra, utan att vi blivit SÅ starka och självständiga att vi tillåter oss att leva och göra våra val utifrån vad vi SJÄLVA vill och önskar, och inte vad någon annan anser eller förväntar sig av oss…!
Undrar förresten hur många av de frigjorda kvinnor som i 60-talets kvinnokamp slängde BH:n, gjorde det av frihetslängtan, för de verkligen ville, eller för att någon annan förväntade sig det…? DET tycker jag är en intressant fråga att klura kring… haha!
