Emanuel Swedenborg (“spiritismens fader”) ansågs både visionär och galen av sin samtid, Hur mycket har den synen på metafysik ändrats sen dess – egentligen…?

Det är förledande lätt att i de ständiga uppdateringarnas tid tro att historien började med oss själva och att det passerade – det gamla, är förbrukat och därmed saknar betydelse.

Men jag vill påstå att vi har mycket att lära av historien inom precis alla områden och inte minst när det gäller det mediala! Och det finns sååå många kloka, visa och härligt nytänkande personer från förr vars röster borde få tala till oss bortom graven och  faktiskt ge oss kunskap och lärdom varje dag!

När det gäller spiritismens historiska förgrundsgestalter kan man lugnt säga att den heliga Birgitta och universalbegåvningen Emanuel Swedenborg bland andra, mindre kända, är de internationellt sett tyngsta och mest välkända namnen.

Swedenborg har kallats “nordens Buddha” och betraktas som spiritismens fader. Han var, tycker jag, en beundransvärd och remarkabel människa, superbegåvad rent intellektuellt och började sina universitetsstudier vid bara elva års ålder, och där kan  man väl tala om underbarn…! Han hamnade förstås i smöret bland olika vetenskapliga institutioner och kunde med framgång studera många olika ämnen. Men vad man kan ana när man läser om Swedenborg är att han som så många andra begåvningar, hade en viss rastlöshet i sig.

Som om han hade särskilt bråttom att under sitt liv hinna med att fånga och förstå så mycket kunskap som möjligt. Och, som jag ser det, att han” ville ta ner” och dokumentera alla de andliga metafysiska lärdomar  som han fick till sig via den mediala kanal som så förunderligt satts till hans förfogande. Och genom det gick Swedenborg “på tvärs” genom och över sin egen egentliga naturvetenskapliga bakgrund och satte förstås hela myrstackar i huvudet i huvudet på många “seriösa” kollegor, och hans andliga vittnesmål väckte förstås förutsägbar upprördhet och tvivel hos de allra flesta.

Han förutsåg en stor och förödande brand i Stockholm i juli 1759, och satt då i Göteborg på en middag och reste sig plötsligt väldigt upprörd klockan sex när branden utbröt och sa: “Det brinner i Stockholm!” Vilket bekräftades tre dagar senare.

Det var 1744 som Swedenborgs liv förändrades ( han levde mellan 1688 – 1772)  under en resa i Holland. Han började då få märkliga visioner och drömmar, både behagliga och skrämmande. I en dröm uppenbarade sig Gud för honom och sa att han var utsedd att få insikt om Bibelns sanna innebörd, och att han skulle få fritt inträde till den andliga världen och “kunna tala med döda, besöka himmel och helvete och tala med änglar.”

Det här var förstås magstarkt för många, också bland författare och mer konstnärliga och Emanuel mötte hårt motstånd. En del ansåg att han var en fåne och till och med mentalsjuk. För vem kunde egentligen tro på att Swedenborg kunde tala med änglar som han påstod ?

Swedenborg tillhörde ingen kyrka (hans egen far var Jesper Swedberg, präst och psalmförfattare) och ansåg att  hans upplevelser var personliga tilltal och han hävdade att det fanns dörrar till den andliga världen, han hade  själv gått genom en sån flera gånger. Men han ansåg att andra skulle gå igen de dörrarna själva. Och det tycker jag är intressant och visar på en djupare kunskap…!

Han gav ut många skrifter och flera böcker, bland annat “Drömboken”. På Swedenborgs tid omfattade tryckfrihetsförordningen inte religion så han fick trycka sina böcker i England.

Det jag tycker särskilt mycket om hos Swedenborg och beundrar är för utom att han var sann och kompromisslös i förhållande till sin sanna kärna och andliga tro och övertygelse, är det att han betonade betydelsen av kärlek och goda handlingar och att våra handlingar på ett direkt sätt avspeglar vår relation till det gudomliga.

Emanuel Swedenborg “nordens Buddha,” förutsåg sin egen död och han gick bort, precis som han förutspått, i London 29 mars 1772…

Fortfarande, och 246 år efter Swedenborgs död, är mediala människors upplevelser och vittnesmål inte helt rumsrena i vårt samhälle och det händer att människor, inte bara misstror och förkastar “övernaturliga upplevelser utan vidare, utan också hånar och ironiserar och till och med “idiotförklarar” människor som har metafysiska upplevelser…! Och den fördomsfulla eftersläpningen är inte acceptabel för mig!

Och jag undrar hur mycket som egentligen har hänt i synen på medialitet, andliga värden och metafysik under den här tiden som spänner över nästan två och ett halvt sekel…?

Historien, och dess människor och det som en del kallar “gammeldags- omodernt- och- förlegat”, har absolut MYCKET ATT SÄGA OSS  i dag! Och utan att titta och lyssna till det förgångna kan vi inte fullt ut förstå vår samtid, eller se att allt hör ihop, vilket gäller också alla tidsepoker…!. Och så mycket av de iakttagelser och värderingar som hör den gamla tiden till anses tyvärr av många i det moderna samhället som “gammeldags. ” MEN allt som hör det passerade och vår historia till är inte förbrukat, det är EVIGT…!

För som Tomas Tranströmer säger i dikten “Romanska bågar”

“En ängel utan ansikte omfamnade mig och sa:

Inne i dig öppnar sig valv efter valv oändligt.

Du blir aldrig färdig…