En blick som bränner till av en stark, men oprecis igenkänning hos en förbipasserande, energierna av ett starkt välbehag eller den direkt motsatta av upplevelsen i ett möte…. Att nånstans träffa en okänd människa och känna att man med den får till ett oväntat fantastiskt samtal, riktigt på djupet. Ett möte – en sällsam gemenskap, där man liksom känner att väsentliga bitar kommer på plats och då själen jublar av återseendets glädje.
Och återigen handlar om att man känner i det innersta av sig själv, att den här personen har jag träffat förut och känner igen, men inte från det här livet…
De här mötena lämnar en inte oberörd och känslorna är ofta uppenbart ömsesidiga och stämningen blir minst sagt speciell och energierna flödar….! Men eftersom det här sker på det jordiska planet så går man inte alltid vidare och frågar sig varför livet serverar de här återknytningarna till människor som vi känner igen så väl på själsnivå, men i det yttre betraktandet är främmande för. Men man känner nånstans i sitt undermedvetna när det sker, att det här har ett syfte och är menat att ske.
Men det vardagliga, jordbundna livet fortsätter och tiden rullar på och tar oss i anspråk. Och minnet av ett sånt här återseende själar emellan bleknar förunderligt snart, men kan lämna efter sig en diffus, avlägsen energi som man ibland kan komma i kontakt med på nytt i vissa drömmar.
Att vi under en lång resa mot ett bestämt mål inkarnerar vår själ många gånger i nya kroppar, det är min fasta tro. Och att det allra bästa av allt som nånsin funnits, finns och kommer att finnas, möter oss där. Att ingen ondska eller egoism längre styr våra beteenden, för det finns inte längre nån grogrund för det, inte heller för konflikter eller krig. Och för mig blir själavandringens princip mycket fattbar och har en sån vacker andlig logik.
På den här svindlande universella resan blir ju förstås, som jag ser det, då den naturliga följden att vi under många stopp och jordeliv träffar på en och annan som har funnits i vår tillvaro i flera sammanhang och i olika relationer. Och beroende på hur angeläget ett sånt möte är ur ett övergripande andligt perspektiv, så händer det nog därför att man plötsligt står inför det fantastiska att nån vidrör ens själ, och öppnar lite, men inte helt, locket på ett gammalt minne och aktiverar en gång samstämmiga frekvenser mellan människor och medresenärer.
Det här har hänt mig och många andra, och händer sannolikt varje dag jorden över genom mer eller mindre starka beröringar och återkopplingar. Och det är lika omtumlande varje gång det iscensätts för oss av den högre sfärens regissör, och bakom det hela ligger förmodligen alltid ett omfattande förarbete… Och man förstår att det här hjälper oss att se cirkelgången i de eviga sammanhangen. Och man bara bugar sig av tacksamhet när det händer.
