Sätten att uttrycka kärlek på är nog lika olika som de olikheter människor i allmänhet har tror jag, och det ligger i kärlekens natur att vara denna gränslöst stora möjliggörare för mänskligheten och allt det levande. Kärleken är hisnande KRAFTFULL, och står alltid, “twentyfour/ seven” till tjänst när uppdragsgivaren har en god avsikt och bär på ett välvilligt kärleksfullt hjärta. Och det här är bara så underbart och livets absolut största mirakel…! Och tänk att vi alla varje dag, stund och ögonblick, faktiskt kan välja att tjäna den kraften – göra det medvetna vägvalet som leder bort till bara ännu mer kärlek i våra liv. Till alla de av hjärtan kända och uttalade “ringar på vattnet” och “droppar i havet” som adderats till stora kärlekskällan och som mirakulöst räcker till för allt det som lever och andas. Det är i sig ett av tillvarons stora under…!
Men kärleken måste aktas, respekteras, riktas rätt, och skötas, och aldrig misshandlas eller missbrukas, för att kunna vara ren och outspädd i sin heliga koncentration när den når sitt objekt, vare sig det gäller djur eller människor. Och hur mycket vi än älskar någon så kan vi ibland i vår iver, snubbla på vår goda vilja att verkligen “göra allt” för den människan, och oförklarligt bli både som blinda, stumma och aningslösa, och ganska lätt hamna i vad som kallas ett “medberoende”.
Som anhörig till en missbrukare av något, och det kan verkligen vara vad som helst, allt ifrån alkohol och droger till, jobb, shopping, sin kropp eller relationer, så kan man ganska lätt hamna i ett medberoende och då BLANDA IHOP DET med den villkorslösa kärlekens osvikliga tolerans och acceptans…!
Men att finnas till för någon, vän eller närstående, som kan förvänta sig naturligt stöd och hjälp, är inte alls detsamma som att INTE reagera, invända eller säga sin mening när någon håller på att förstöra sig själv och sitt liv…! För det kan i stället vara avgörande för utgången av ett sjukdomsförlopp och i vissa fall, i det långa loppet bli skillnaden mellan liv och död för någon!
Och det är inte helt genomtänkt, eller per automatik kärleksfulla omsorger, att spela med i en människas självbedrägliga, förnekande av den komplexa, djupt liggande sjukdom det är! Och det är INTE den karaktärsbrist eller den”svaghet” som ett missbruk eller beroende, beklagligt nog inte sällan uppfattas som !
Det är de modiga uppriktiga personerna som gör skillnad, de som kan och vågar se förnekandet, förträngningen och de projektioner av sin sjukdom som den som drabbats gör av rädslor, och ren skräck för att bli fråntagen den bedrägliga dämpare, det löst sittande plåster över den ångest som är symtomet på en djupare grundproblematik i själ och psyke.…!
Det är den raka oförvägna kommunikationen som kan kosta tårar och vrede, och en del obekväma situationer, som är det rätta och grunden i den villkorslösa kärleken. För den värnar, på riktigt, om kärleken mellan människor och den är förlåtande och förstående, men låter sig inte rubbas av uppriktig omtanke, med allt vad det kan innebära…!
Så att våga “ta striden” men med varsamhet, respekt och visad förståelse för att rädda någon från det uppenbara “helvetesgap”som en människa ibland kan ha levat vid randen av i många år, och i skuggan av hopplöshet och den tron att “det måste bara vara så här…” kan bli räddningen, förändringen och den stora vändpunkten och en biljett till det tåg mot balans, harmoni, hälsa och ångestfrihet, som man inte trodde fanns i den här världen…!
Och här är den sanna, riktiga villkorslösa kärleken utan “blindhet”, tystnad och förnekelse från anhöriga, och fri från låtsasspel som att “allt är bra och som det ska vara,” ett enastående kraftfullt verktyg som kan ta hål på den tjocka osunda bubbla som det med en i grunden obehandlad själssjukdom kan innebära att leva i!
Äntligen kan då oftast en människa sunt “bryta i hop” släppa den typiska kontrollen och komma i kontakt med sina djupare, ofta oförlösta “förbjudna” känslor, reparera självbild och hitta sin villkorslösa självkärlek, och ta det allra första steget mot en varaktig behandling av HELA sin människa!
Och att få jobba i den sanna villkorslösa kärlekens tjänst och släppa den egna egostyrda konflikträdslan och våga vara obekväm till hjälp och förmån för en annan människa, det tycker jag är något av det finaste och mest meningsfulla man kan få var med om i livet!
