Färg och form betyder mycket för mig för det påverkar mitt välbefinnande och går ofta rakt in i mina, ibland lite jobbigt vidöppna, men ändå högt värderade sinnen. Jag har fram till för några år sen haft ett brinnande intresse för inredning och till viss del kläder, där jag alltid velat ha min egen självständiga, personliga stil. Jag älskade då verkligen att pyssla och komponera och att hitta en egen harmonisk stil i inredningen, när vi förut bodde mycket större än nu i vår lilla stuga.
Jag tröttnade på det där när jag märkte att jag blint hade hoppat på den där galna karusellen där man nästan börjar tävla med varandra i att visa upp “det senaste,” som vore det en ny revolutionerande medicinsk upptäckt, och sen förvänta sig väninnors och släktingars ofta tillkämpade, förväntade och lika galna ” Gud- va – fint- och sååå himla mysigt – beundran”. Det där var inte bra i längden för mig och det var definitivt inte jag i längden, utan inget annat än ett barnsligt spel från galleriet från min sida, och ett inte sällan ömsesidigt spelförhållande, fast det handlade om personer som jag annars tycker om och uppskattar. Det hela blev osunt eftersom jag kände att jag började reprisera min gamla dumma självbild där jag per automatik kopplade det jag gör och presterar med det värde jag har rätten till, oberoende vad jag gör eller inte gör. Det tenderade helt enkelt ett slags missbruk och då satte jag bestämt ner foten, för sånt ska man nogsamt akta sig för!

Men hur som helst så har jag fortsatt att njuta av färger och former i allt omkring mig på ett mer sansat och naturligt sätt och mycket av det utbudet är ju faktiskt gratis..! Olika färger har särskilt påverkat mig, periodiskt. På bilden ovan år 2006 var jag väldigt förtjust i svart – vitt i både inredning och kläder, och det visar bilden tydligt hihi… Jag hade till och med sparat till ett par fina handgjorda svart -vita Alan Mikli- glasögonbågar och jag tyckte det var så vackert och vilsamt med kontrasterna. Det var som om jag behövde den där, lite lugna, konsekventa svart – vita perioden då när jag var mitt inne i en mycket spännande och dynamisk tid i mitt andliga sökande. Och kanske fanns det en underliggande freudiansk koppling till 60 -talets OP- mode och den sorglösa tonårstiden…?
Andra perioder har det till exempel handlat om grönt, rosa eller orange, och jag har då nästan känt att jag haft som en brist på de färgerna i mig. Det är precis så jag tror att det kan förhålla sig och att det hela handlar som så ofta, om vikten av balans, och om hur obalanser i oss och omkring oss påverkar oss långt mer än vad vi kan tro, det är jag ganska säker på. Och för den som är insatt i våra chakrasystem, de energihjul som i normalfallet bör snurra lagom fort ( det förhåller sig lite olika för en del chakran, ju högre upp desto fortare) och som med sina olika färger är direkt kopplade till våra organ och deras funktioner och därmed förstås också till vår helhetshälsa, så är det här ingen orimlig eller svårsmält teori.

För när vi exempelvis behöver stärka vår förmåga till kommunikation, så mår den supervackra ljusblå färgen i strupchakrat bra av att stärkas och fyllas på. Och när vi sviktar i vår självkänsla och kärleken till oss själva, vilket ju får återverkan på våra relationer, då behöver vi förstärka hjärtchakrats gröna vackra färg och också fylla på solarplexus -chakrats solgula ljus, som bland annat är kopplat till vår sårbarhet. Det här tror jag i någon mån är självreglerande i den meningen att kropp, själ och sinnen blir de tydliga budbärare som signalerar de här obalanserna till oss. Och DÅ är det menat att vi ska lyssna och kunna “mota Olle i grind” innan vi hamnar i obalans i något avseende, eller blir sjuka.
Jag tycker det här är så intressant och önskar att vi alla mycket mer skulle börja lyssna till kroppens signaler för de är uttryck för mycket sinnrika system inom oss, och vi ska vara mycket tacksamma och glada för den saken…!
Och så kan jag väl tala om vad gäller färger, att just nu är jag inne i en stadigvarande GRÖN period… får se när jag har tankat färdigt den härliga färgen och när den har gjort sin tjänst och mening i mig …. och vilken nästa blir.

Skriv gärna och berätta om era favoritfärger och vad de betyder för er!

Tack för dina kommentarer ang färger o inredning.
Jag har själv en egen ide om inredning; jag vill verkligen vara den som har en egen stil. Långt ifrån det moderna. Gillar inte att vara som alla andra. Varken när det gäller kläder eller inredning. Tror att det hela bottnar i min älskade mormor, hon var min “mamma” sedan jag var sju.
Hennes hem var “mitt”. Det speglar mitt hem idag. Mina möbler går i bruna träslag. Mina gardiner är viktigast i mitt hem. Där ska det spraka om färger. Likaså mattor.
Har aldrig tänkt på att färger var något slags “humörsupstitut”. Men en tanke har ju slagit rot. Jag vill tacka för att du gett mig en ny insikt.
Färg och form har betytt mycket för mig sedan strax innan tonåren, vad jag kan minnas. Jag hade en period då grönt, lila och orange var de bästa färgerna. Efter det hade jag en lååååång blå period. Jag har alltid tyckt om vackra saker, och det får gärna vara billiga saker från någon loppis eller second hand. Kläder intresserar mig också. Bra att få en påminnelse från dig om färgernas betydelse på kroppen. Har inte tänkt så mycket på det på senare år, men det stämmer så bra att det har betydelse.
Tror det har med det starka bildseendet vissa människor har extra starkt när man njuter lite extra av färger och former.
Måste erkänna att mitt bland billiga prylar kan jag också ibland falla för ex en starkt orange flaska duschkräm med doft av apelsin och cederträ från Happy Buddha som gör sig utmärkt på hyllan inne i duschkabinen. Eller som förr när jag kom hem med en liten rosa tv-kanna, och exmannen undrade om vi behövde en sådan, och jag svarade “Men, den var ju så fin”
Nu har jag haft en lila period lång tid, och jag tror den fortsätter en tid till.
Mitt hem har alltid varit viktigt för mig, och för att trivas vill jag ha det jag tycker om omkring mig.