Vreden och ilskan är utan tvekan granne med rädslan och förtvivlan, och det är så bra att förstå det tycker jag.

Hur många gånger har man inte i olika sammanhang stött på människor som verkar vara näst intill permanent förbannade och liksom i ett ständigt pågående krig med omvärlden? Det har jag gjort, och inte sällan på olika arbetsplatser och ibland seriöst undrat om de till slut inte brinner upp och riskerar förintas av sin egen oförklarliga aggressivitet.

Det är ganska tröttsamt att för längre stunder vara i en sån här persons omedelbara närhet, själva utstrålningen av aggressivitet suger multum av energi och man drar sig gärna undan de här tickande bomberna som sorgligt sällan tycks komma till fred och försoning med sina medmänniskor, och förmodligen inte heller med sig själva.

Allt för sällan har någon modet att på ett hyggligt sätt konfrontera en  krigare av den här kalibern och det är bra synd, för det är vad jag tror personer i kategorin “kroniskt ilskna” i nån mening går och väntar på …! För de kan antagligen av prestigeskäl inte  alltid själva sticka hål på “alltid -arg- ballongen” Jag tror att de här missbrukarna av vrede behöver avväpnas, tas ner garden  på och hjälpas av med sina rustningar – det skydd som de antagligen upplever att vredens hårda mantel ger dem.

De behöver i ordets absoluta mening bryta ihop ordentligt bli lyssnade på och sen gå vidare, men först när den verkliga orsaken till varför nån väljer att konstant vara i krig med omvärlden hittats, förståtts och erkänts.

För det ligger alltid något bakom och jag har förstått att det ofta handlar om känslor och blockeringar av rädslor, vanmakt och ren förtvivlan som klär sig i aggressivitet. Ofta för man är rädd för att visa svaghet, och här tror jag definitiv att män är överrepresenterade, men att andelen kvinnor ökar markant.

Vreden är en nära granne till rädslan, och våra inre liv och konstitutioner har mer Noréndramatik än vi tror och förstår tänker jag.

Så i den bästa av världar, tänker jag med ett leende, borde det på varje arbetsplats finnas en liten barmhärtig samarit som har modet att kunna avväpna de stackare som fastnat i ilsketräsket och rädda dem tillbaka till emotionell balans och inre trygghet igen. För världens och allas bästa.