Vad är det som egentligen ibland händer med medvetandet där i gränslandet mellan sömn och vaka, vad är det för ett magiskt rum som man gästar då, där det känns så obeskrivligt härligt och som vore man utan alla jordiska sorger och problem?
Jag var 14 år julen 1968 och min kompis och jag fick för oss att vi skulle gå på julottan i kyrkan. Ute låg snön i skimrande vita, alldeles rena drivor och det var vinterkallt på rikskänt typiskt Målillavis, alltså… Fortsätt läsa