Återbruk, det handlar i allt väsentligt om att själv fånga långsiktigheten i sitt fulla förstånd, och inte låta sig luras av en girig och ganska bedräglig konsumtionsmarknad som inte är intresserad av det tänket!

Dagens inlägg skrivet och publicerat av mig densamma, Ann Danell.

 

Apropå recykling och återbruk så är jag så himla GLAD för att den suveräna, får man väl säga – väl existensgrundade principen, äntligen har segrat över egot och fångat vårt mer långsiktiga förstånd efter att vi ett antal decennier har låtit oss styras av “slit – och – släng” mentaliteten!

En i längden ohållbar livsstil som nu nått sin absoluta gräns då vi oftast inte längre ens “sliter” våra prylar och trendstyrda ägodelar, utan mest njuter av att KUNNA köpa – “välja och svälja” och efter ett kort bruk sen “spotta ut” och förpassa till det växande sopberget för att sen tända och lustfullt bespetsa oss på nåt nytt.

Den här skamlöst anpassade konsumtionsmarknaden BYGGER på att det så lurigt… finns ett ganska uppenbart INBYGGT ÅLDRANDE i saker ting som ska just tjäna “köp – och – snart släng”- principen, skapa nya trender och håller ruljangsen i gång. Och ett, av väldigt många fler exempel på det “inbyggda åldrandet” är alla laddare med högst varierande kvalitet som vi har och som måste funka i ett samhälle som vårt, var av de flesta av dom är så uppenbart dåligt gjorda och måste kasseras och ersättas oavbrutet.

Den produktionen är sannerligen en ekonomisk framgång och kommer nog inte “gå på knäna” i vår civilisation tror jag. Och i dag är verkligen inte att köpa dyrt och exklusivt längre nån garanti för kvalitet och hållbarhet. Och allt det här som i det stora hela ju är en ren försämring av varuutbudet har många av oss vant sig  vid och inlemmat i livsstilen. För det har lurat oss tro att hög konsumtion och mycket nya grejer höjer vårt sociala status och vårt värde inför varandra vilket ju i väsentlig mening bidrar, till en tunnare och mer ytlig människosyn. Och av det kan man inte förvänta sig  nån större mänsklig – personlig utveckling

Men, och det är det fina… majoriteten av oss har nu fattat grejen med att ta till vara det där (och det är MYCKET…) som är “gammalt” och det som fortfarande är fullt brukbart, var av merparten inte är massproducerat. Saker och ting som oftast har en betydligt bättre kvalitet och gjorda av producenter som är stolta över att det håller länge än, och det av den enkla anledningen att det är GJORT för att göra det!

Och i det här sammanhanget vill jag ge en eloge till en del yngre Influencers som till exempel Elsa Billgren, som recyklar, ser skönheten och användbarheten i det gamla och med det inspirerar andra! Nu hoppas jag bara att återbrukstanken också ska kunna spilla över på vår syn på äldre människor, som nog också, vad jag förstår… från grunden och botten är gjorda för att hålla länge, kunna användas OCH framför allt… behålla sitt värde, respekteras och tas tillvara för sina samlade erfarenheter! Och att våra relationer, när det krisar och i de fall när de har en synbar överlevnadspotential, också kan utvärderas och omvärderas och ÅTERVINNAS lite oftare än nu.

annsandrum

Jag heter Ann, och i mitt Andliga Rum är du varmt välkommen att stiga in! Där kommer du att möta mig i valda delar av min vardag och du kommer garanterat att få ta del av mina bakåtblickar i ett bitvis ganska brokigt liv med mycket glädje men också med en del uppförsbackar. Jag är utbildad undersköterska med lång erfarenhet av möten med människor. Under åren har jag studerat vårdvetenskap, undervisat lite i Kris - och sorgearbete och alltid jobbat hårt för att förbättra och utveckla vård och omsorg av äldre och demenssjuka. med egna koncept har jag också föreläst i ämnet. Under de senaste åren jobbade jag en tid som diakonassistent inom Svenska kyrkan. Jag har alltid skrivit i olika former och är intresserad av andliga och filosofiska frågor och tar gärna ner dem på ett vardagligt plan för att få livsbränsle.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *