“Tidevarv komma och tidevarv försvinna…”
En rad ur den gamla fina av många av så älskade psalmen “Härlig är jorden”. Jag minns den från första skolåren när vi sjöng den på morgonsamlingen och hur fröken spelade på den lite knarriga orgeln. Och jag kan än i dag, känna hur det kändes när jag lite morgonsömnig såg med stora ögon genom fönstret ut mot den brinnande soluppgången i öster, och hur den och många magiska solnedgångar väckte de första existentiella frågorna i mig. Jag tänkte kring dagars slut, vart tog de vägen… och varifrån början på en ny dag kom där framför mina ögon, och HUR och VARFÖR. Frågor som har följt mig genom livet och nya som kommit till, och som har berikat mig på många sätt. Undringar som en del av dem, fortfarande står så där lite spännande obesvarade i mig, och som också har inspirerat mitt skrivande så många gånger.
Och jag tror, och känner… i alla fall att vi nu, faktiskt… är inne i en brytningsperiod, ett nytt “tidevarv” , och då menar jag inte vad det gäller den linjära, kronologiska tiden, utan de stora energiförändringar som känns väldigt aktuella och som jag är övertygad om, måste till… Och att vi behöver komma närmare livets stora frågor och gåtor, för att ta tillbaka närheten till vår andliga kärna. För att bli kloka på riktigt och kunna hjälpas åt, så vår underbara, stackars hotade moder jord ska kunna fortsätta snurra och blomstra och tillsammans med oss få må riktigt bra genom nya tidevarv.
Men det här med energier och frekvenser kan förstås vara svårsmält och låta väldigt flummigt för den som inte är van att tala i såna termer, som inte kan tro på sånt. Men för mig och många andra är det sannolikt att det är just så det är, för precis allt i vår atmosfär består av energier som mycket mer än vi förstår av dem skapas av hur vi lever, tänker och agerar mot alla våra medlevare på vår jord.
För summan av det blir förstås de frekvenser och energier, positiva, negativ, höga eller låga som skapar de stämningar och förutsättningar som påverkar både hälsa och välbefinnande och synen på varandra.
Och de här energisystemen och deras frekvenser sätts förmodligen i förhållandet till den BALANS som ALLTET och universum alltid strävar efter för allt det levandes bästa. Det klimatet blir då den “arbetsmiljö” som vår kära jord och som vi, hennes alla olika “hyresgäster”, har att leva i och anpassa oss efter och det får förstås konsekvenser på gott och ont.
Och det blir alltmer uppenbart för mig att många av oss, har tappat kontakten med livets egentliga villkor och nästan glömt bort att livets dagar är begränsade, och att inte EN enda av de dagarna är självklar… Och på nåt lurigt sätt har alla saker och själva materialismen, blivit den religion som väldigt många har valt att konventera till utan att kanske förstå… vilket grepp den får om oss… och hur den kan skymma sikten för den sunda vetskapen om livets ändlighet.
Jag menar för den skull INTE att man måste sluta handla och njuta av det man tycker om, eller MÅSTE ha en religiös tro eller tillhörighet för att stå nära andligheten och de stora existentiella livsfrågorna, för det. Utan att vi nog bara måste bli mera medvetna om att det finns det i tillvaron som vi alla står i ett oundvikligt förhållande till, och som inte är vare sig förhandlingsbart eller utbytbart, och det är LIVET och DÖDEN…! Och det ANSVAR vi tilldelats för att göra det bästa, för det mesta för oss själva och våra medlevare… av tiden där emellan!
För vi får vår stund på jorden och en utmätt tid att leva. Men vi ska också alla en gång sluta våra ögon och dö. Och jag tror att om vi har med oss den vissheten genom våra liv på ett naturligt sätt så kan vi lättare värdesätta livets ALLA sidor och våra gåvor och möjligheter. Precis som Karin Boye säger i sin dikt “Önskan” :
” Ack låt mig leva riktigt och riktigt dö en gång så att jag rör vid verklighet i ont som gott…”
Och då tror jag också att vi kan bli mer motståndskraftiga mot den tröst som vår inre oro, en viss tomhet och och våra obesvarade existentiella frågor söker i överflöd och materialism och alla det som kan lugna för stunden. För den livsstilen för oss i längden bara vilse i tillvaron och gör oss lätt till prylknarkare som fortsätter jaga nya kickar.
Och jag tänker att det ligger mycket i det där att : ” inget ont utan att det har något gott med sig”, och att Coronapandemin har flera budskap att lämna hos oss… och att det mest angelägna nog var att få oss att förstå att vi håller på att tappa kontakten med det icke – materiella, den andliga livssyn som finns bortom alla religioner och att vi behöver påminnas om livets ändlighet. För att kunna skapa en mer kärleksfull värld.
