Nyår har en magisk energi och med blicken vänd mot det gångna året – det redan genomlevda, fylls jag av förundran och tacksamhet när ett års ändlighet – igen kastar ljus över livets villkor

Ett Riktigt Gott Och Välsignat År 2020 Med Hälsa, välgång Och Ett Gott Beskydd Önskar Jag Er Alla!

Jag vill börja med att från mitt hjärta TACKA alla er, trogna läsare av min blogg och de som under det gångna året hittade dit! Jag är så glad för det och djupt tacksam för att mina inlägg är uppskattade, och att jag då och då faktiskt kunnat ge lite stöd till dem som behöver och kanske har en del av min tankar och insikter varit till hjälp i relationer, eller i livet överhuvudtaget. För en gammal fri skrivare som jag, så är det nästan lika viktigt att få skriva, ge uttryck och beröra människor, som att andas frisk luft, äta mig mätt och dricka mig otörstig – ett starkt och oavvisligt  behov helt enkelt…! 

Och när jag ser tillbaka på mitt liv och hur mitt uttrycksbehov har sett ut, så förstår jag att helhetsbilden av livet den hade jag underligt nog med mig från första början. Men som barn blev den mig förstås övermäktig för jag förstod ju inte alltid meningen med den och det blev ibland lite för tungt och svårt att orientera sig i det perspektivet. Men det jag alltid KÄNDE, var att något “större”och välvilligt, genomgott och kärleksfullt fanns med mig, och jag ville tidigt på barnets vis och med barnets begränsade språk, tala om och visa alla andra att DEN kraften, den har vi alla tillgång till.. det bara VISSTE jag och var helt övertygad om. Och kanske är det så enkelt… att det är just det jag har fortsatt med genom alla år, är hängiven och vill fortsätta skriva om, som en tröst till andra, jag har bara inte kunnat bli… det är lite som ett kall faktiskt. 

Det som jag länge inte förstod, och grubblade över och inte fattade förrän jag som vuxen stötte på reinkarnationsbegreppet, det var VARFÖR människor och djur, trots den här stora demokratiska kärlekstillgången, hade det så olika och många gånger så skilda förutsättningar i livet… Och det STORA frågetecknet hade jag länge framför mina ögon och jag blev ofta både ledsen och arg över den orättvisan som  jag såg lite överallt. Den att vissa människor tycktes leva tämligen bekymmersfritt, tryggt och utan att sakna något, medan andra kämpade med en tillvaro utan både lugn och trygghet, och för vilka den mänskliga kärleken inte verkade finnas allt… Och jag visste, av egen erfarenhet… att hoppet och räddningen då kunde kännas långt borta och särskilt för ett barn.

Min riktigt första hjälp från högre krafter blev förståelsen för att man i alla kaos – och – infernomiljöer faktiskt ÄNDÅ som ett skydd, själv kunde skapa starka positiva livsuppehållande energier genom att kärleksfullt, sant och uppriktigt kommunicera och känslomässigt vara riktigt nära “något annat”, än den rådande hårda verkligheten. För då byggde man en MOTKRAFT som blev som ett överlevnadsskydd över den minerade mark där man levde och bodde. Och för mig blev min allra första riktiga uppdragsgivare i det kärleksbyggeriet min första hund i livet. min älskade Centhy som var min bästa vän och förtrogna i 14 år. Tack för all kärlek och den räddningen du blev för mig  (och min mamma) älskade Centa!

Som för många barn i kaosmiljöer är helger och storhelger kris – och – högriskdagar och lika med bråk, våld och fylla. Och SOM jag skrämdes av den förutsägbarheten varje gång… Och många nyårsaftnar brukade jag knäppa mina små barnahänder och krama min lilla varma, snälla hund och be till Gud för att det HÄR  håret. skulle bli bra och till och med roligt. Tyvärr blev det, som jag minns, inte så förrän min pappa försvann ur bilden efter många år. MEN varje gång och  varje stund jag och Centhy byggde kärlek och skapade trygghet tillsammans genom att “ha varandra, ” växte motkraften mot det onda och farliga och jag kunde riktigt känna hur det där “större” goda och kärleksfulla liksom steg in, inte precis genom vår dörr därhemma, men öppnade dörren till mitt lilla barna-jags ängsliga hjärta och till mammas och Centhys, och det lugnade mig och gav mig hopp. Och då kunde jag också vara ett stöd och ett skydd för min mamma. Tyvärr kunde aldrig den starka kärlekskraften nå in i min far och öppna hans hjärta, för jag tror att det av någon dunkel anledning  var för mörkt  och igenvuxet därinne i honom och jag har aldrig kunnat hitta svaret på varför det var så… 

Men det som smärtar och gör ont kan ofta göra gott längre fram genom klarsyn och insikter som man kan dela med sig av som en tacksamhet. För att man, som jag brukar säga, “ändå klarat sig så bra och förblivit en hygglig människa” . Och så många goda, fina och glada minnen från nyår- och andra storhelger i mitt vuxenliv och med barn och familj, har numera med framgång  ersatt, brottat ner och till obetydligheten förvisat de mörka minnesbilder som länge följde mig. För den där kärlekskraften den ÄR och förblir obändigt stark och segrar ändå alltid till slut! 

Och till alla de barn och djur (vi får inte glömma deras känslor och utsatthet) som i dessa dagar lever i skräck och rädslor för en bråkig och orolig helg i det hem som ska vara den trygga borgen, önskar jag det högsta beskyddet och modet att våga be om hjälp utifrån i tid, och  ber för en omgivning som med civilkurage kommer till barns, djurs och alla utsattas försvar och räddning! Så att de sen kan börja leva normalt, få rätten att vara barn utan vuxenansvar, och sova lugnt och andas fritt i sina små oroliga barnakroppar. Och i kärlek få bygga många nya, glada lyckliga och färgrika minnen av helgfrid för sin framtid! 

Och ett gott och kärleksfullt 2020 till ALLA!