Wow…. jag lever och andas och har livet i min hand i dag också…! Vad mer kan egentligen toppa den känslan tänker jag…

 

Jag tycker nog att vi människor i stort betraktat, blivit lite väl styva i korken och med det högmodet följer också att vi så ofta tar mycket för givet och tror att vi har den absoluta makten över det mesta, och det gäller  tyvärr inte minst LIVET SJÄLVT tycker jag.

Jag är för min egen del minsann inget dygdemönster, för jag har fel och brister och gör precis som andra mina galenskaper och kör till och med repriser av dem. MEN en sak HAR jag, ju längre jag fått vara med i livets spel, faktiskt blivit bättre på och betydligt mer medveten om. Och det är hur hur oändligt stort, skört och dyrbart LIVET ÄR och vad TACKSAMHET betyder för att kunna skapa gynnsamma förhållanden i ens liv och utveckling!

För ställs man tillräckligt ofta inför tillvarons kärva faktum och om räkmacke – seglatserna uteblir helt… så kan man om det vill sig väl som jag ser det, då ändå hämta en hem en rejäl högvinst genom insikten om livets fullständigt OVÄRDERLIGA rikedom och möjligheter!

Och då också inkludera den fulla vetskapen om VARANDETS SKÖRHET, som är som det allra tunnaste glas eller som en lätt nattfrusen vattenpöl, när solen har värmt den tunna ishinnan dagen efter. En vacker syn för ögat – men ack så lätt förlorad… 

Jag är inte den första som säger så här för den här sanningen har kommit ur så många munnar före mig, inte minst från de som sett döden i vitögat och fått räddningen tillbaka till livet igen. 

Livet ÄR varje dag, när man får det liksom på nytt… en gigantiskt stor och magiskt laddad PRESENT och som en riktig gräddtårta som ALDRIG kan förminskas, tas för  given eller förutses, och låter sig därför heller inte utan motstånd placeras inom kategorin SJÄLVKLARHETER.  Och varje ny dag förtjänar att vara en flaggdag tycker jag!       

Och det borde väl, med tanke på vad livet levererar och ger oss i stort som smått, för oss vara en rätt så klädsam självklarhet, den att vi varje ny dag som vi får  i vår hand, faktiskt “tar av oss hatten”  och ödmjukt tackar och bugar för att få leva och  andas och finnas till ännu en dag! 

För inte mycket kan egentligen toppa den sällsamma känslan när man verkligen landar i den på djupet. Och jobbar man med det och lyckas, så är sannolikheten stor att allt det andra omkring en faller på plats och får sina rätta proportioner! Och DET kan i sin tur göra skillnad i en människas liv! 

 

                  

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

annsandrum

Jag heter Ann, och i mitt Andliga Rum är du varmt välkommen att stiga in! Där kommer du att möta mig i valda delar av min vardag och du kommer garanterat att få ta del av mina bakåtblickar i ett bitvis ganska brokigt liv med mycket glädje men också med en del uppförsbackar. Jag är utbildad undersköterska med lång erfarenhet av möten med människor. Under åren har jag studerat vårdvetenskap, undervisat lite i Kris - och sorgearbete och alltid jobbat hårt för att förbättra och utveckla vård och omsorg av äldre och demenssjuka. med egna koncept har jag också föreläst i ämnet. Under de senaste åren jobbade jag en tid som diakonassistent inom Svenska kyrkan. Jag har alltid skrivit i olika former och är intresserad av andliga och filosofiska frågor och tar gärna ner dem på ett vardagligt plan för att få livsbränsle.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *