Jag skulle lite drastiskt kunna beskriva mig själv som en något motsägande blandning mellan en ganska rutinbunden person, en inte så avancerad robot och en typisk impulsiv, lite rörig och känslostyrd så kallad konstnärssjäl. Eller lite som en korsning mellan typ, en högenergisk jakthund med alerta sinnen och en superöppen vaksam blick. Och en riktigt stillsam och lugn knähund, med en lite lagom lugg för ögonen som ett omvärldsskydd. Och precis som en sån vovve gillar jag soffhäng och generöst med lugn och ro.
Jag är helt enkelt född allt annat än “lagom” och är nog med normens öga sett – och – mätt, ganska “olagom” på flera sätt. Men det här är jag – det är Ann på riktigt, och precis så vill jag fortsätta vara så länge min originalitet inte skadar eller sårar nån annan.
Och jag har haft turen att hittills få bli omtyckt, älskad och uppskattad av SÅ många, och jag har haft rena lyckan, av att få ge så mycket kärlek, omtankar och vänskap tillbaka! Det är förresten det absolut finaste livet har gett mig, och jag tror som jag skrivit i en av mina dikter:
“Att meningen med livet är kärlek mellan människor.”
Så man får försöka älska sig fram genom livet efter bästa förmåga, en uppgift som är både enkel OCH svår, men väldigt angelägen tycker jag.
Jag är sen gammalt en typisk trygghetsberoende person som gärna vill ha en viss förutsägbarhet och lite koll… på vad som rimligtvis KAN dyka upp runt nästa hörn i tillvaron. Och jag har inget emot, tvärt om, att när jag vill ( vilket inte alltid är lika med vad jag egentligen behöver…) svälja en dos -sked trygghet genom att filura lite över hur SANNOLIKT det faktiskt är att olika scenarier i dur ELLER moll visar sig och ha koll på det…
Men underligt nog har jag ändå en lite komplicerande hatkärlek till fasta vanor och rutiner, och vill nånstans i mig egentligen… revoltera mot det regelverket. För det står egentligen i kontrast till min lite “vilda” spontana grundpersonlighet. Men eftersom jag ändå är en vän av ordning för den skapar trygghet, så behöver jag vara “rutiniserad” till en viss grad och det har jag inga problem med, tror jag …hihi.
Men jag vill verkligen aldrig bli hindrande rigid, styrd eller slav under mina vanor, för då blir det absolut STOPP i mina kreativa flöden och då mår jag allt annat än bra och känner mig dum i huvudet, tom och vilse i världen…och då gillar jag inte mig själv!
Och därför gäller det att ha koll på BALANSEN mellan nödvändig ordning och behövligt kreativt kaos, och den omständigheten är precis lika tok – rolig som den antagligen låter för andra mer “normala” än jag hihi…
Så därför är det bra att lite då och då faktiskt, revidera de vanor och måsten som ibland börjar stelna till och slå rot i knoppen. Och då får man banne mig inte vara sentimental utan bara resolut ta ett stadigt tag om dumma tankar som ibland styr åt det lite korkade, vidskepliga hållet, och vänligt men bestämt putta ut det gamla och fräscha upp TRYGGHETSGARDET med lite nytt.
ELLER kanske till och med lite vågat låta bli… så det blir lite luftigare och mer utrymme för utmanande eventualiteter och stärkande överraskningar….! För den uppdateringen i mitt säkerhetssystem visar sig ofta vara rena semestern för mina alerta sinnen…!
