Ett perspektiv är för mig alldeles klart efter nu många år av andlig “spaning” : Nämligen det, att en avsevärt högre mening, än den för vårt jordiska seende uppenbara, så sinnrikt ger oss välvalda tilltal och lägger ut nödvändiga och högpotentiella scenerier utifrån bästa läge, alltså när – var och – hur med bästa grogrund. Och min erfarenhet säger mig att andevärdens utbildngsteam puttar ner sina pusselbitar dit där de får den största bärkraften för vår utbildning fram till själva målet där vid den förmodade porten vid Alltets Källa – och fullkomlighetens ursprung.
k
Men …säger jag bara, vad svårtydda det utomvärldsligas meddelanden kan vara ibland! Man förstår först ingenting och att bara tänka, ger ingen större framgång för det handlar om helt andra och mer verksamma utredningsmetoder som ska till för att knäcka koden.
Hur konstiga kan inte de här bilderna med alla sina, inte sällan ganska svårtydda symboler vara, när de på olika sätt landar i ens medvetande, då när andevärldens sfärer hälsar på och göra sina besök i våra sinnesrum…
Jag har under åren blivit både rädd och ganska förvirrad då jag först verkligen inte fattat någonting av de andliga tilltal som jag fått. Jag har inte alltid kunnat hitta själva änden av tråden så jag har kunnat nysta upp härvan av den information jag fått.
Men man kan förstås inte förvänta sig att det som kommer till en ska, så att säga, vara klädda eller förpackade i våra jordiska kläder fullt ut, bara för att det ska vara enkelt och igenkännbart för oss. Nej, antagligen är det fråga om en mer komplicerad pedagogik än så. Vi ska förstås knäcka både stora och hårda andliga nötter och söka en massa ID – handlingar från våra historiska arkiv och träna på att se sambandoch sammanhang.
Och allt går ut på övning och träning av vår intuition och vår inre förmåga till att ta emot sinnesförnimmelser och att kunna tolka och reflektera över dem. Och det tror jag för min del är något av överkursen i den utbildning som vi erbjuds under våra liv.
I mig har det ibland först en tid efteråt landat olika lager av förståelse inför ett oklart budskap, då jag till exempel har somnat. Då har det hänt att jag drömt med collage av bilder tagna ur händelser i mitt liv. Bilder ur händelser i mitt nuvarande liv, men jag har också fått bakåtblickar från vad jag kunnat uppfatta som föregående, eller möjligen kommande inkarnationer.
Det här är för mig så typiskt, för under nattimmarna ligger nämligen, som de flesta vet, ligger det cerebrala huvudkontoret lågt till förmån för andra starka, emotionella krafter. Och framför allt är då också våra uråldriga medfödda instinkter och deras chef, intuitionen, på banan och kör stadigt med orubbat självförtroende fram i huvudfilen på våra stora metafysiska mottagningsvägar.
Och det är då, precis då, när instinkten är som mest nåbar, klar och distinkt, som vi också når maximum av den och då den övergår i intuition, som jag tror vi tar de största stegen i vår andliga utveckling. Och det är då, när vi själva ibland inte tycker att det hände så mycket egentligen, som jag tror att vi verkligen bestiger berg och kan nå oanade höjder av vårt immateriella vetande!
Och jag kan förresten berätta att min kära mamma som sen nu sju år tillbaka finns på andra sidan eller kanske i en annan kropp, i natt hörde av sig med så starkt närvarande energier att jag fick rejäl hjärtklappning. Hon gav mig en tydlig känsla av att hon är särskilt orolig för mig nu, och skickade en bild av hur hon själv kastar sig på golvet i sin oro…
Min mamma var en omtänksam människa och hade alltid omsorger om andra och eftersom hon hade en stor del av medialitet i sig så kunde hon ganska ofta känna på sig om en närstående var utsatt för särskild ansträngning eller inte mådde bra och då blev hon orolig. En oro som nog hade sin källa i henne själv och kom från ett oroligt och problematiskt liv inte utan utmaningar och prövningar.
Hon har hört av sig flera gånger, visat sig för mig och talat till mig sen hon vandrade vidare, och jag vet att hon vakar över mig och sina älskade barnbarn, och det är en ovärderlig gåva! Och in i det sista i livets skymning hade hon full tilltro till ett liv och en fortsättning efter detta, och hon tog varje kväll tacksamt emot min healing på distans och kände att hon blev lugn av den.
Och jag tänker ofta på vad mycket gott vi alla har fått gåvan att kunna göra för varandra genom att skicka riktad medmänskig kärlek och omtanke, förmedla healing och genom att be en bön till den högsta kärlekskraften för både kända och okända och deras bästa.
–
